Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVITI
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
54
ofuer the gamble raaer, som gode män kunde kende epter konung
Jöriens oc konung Magnus breff, the som ligge vnder inseglen" o. s. v.
Hvad som nu kan med skäl anses hafva vållat att man funnit sig
nödsakad att ifrån rysk sida vädja till den gamla traktaten af 1323
är uppförandet af det betydande fästet Olofsborg (Nyslott).
Sedermera går Orechovets-traktaten igen i alla fördrag till och med år 1561.
"Det säger sig sjelft" — yttrar herr E. — "att detta måste föranleda
en grundlig ransakning af hvad den så ofta åberopade traktaten
bestämde rörande gränsen. Man fann då genast skilnaden mellan dess
fornåldriga rålinie och den, hvilken dels kulturens fredliga eröfringar,
dels de täta gränsfejderna och de öfverenskommelser, som mellan
gränsborne slutits under den långa mellantiden hunnit draga". Att
man ifrån svensk sida varit under tiden angelägen om att i glömskans
mörker undandölja den välbekanta Orechovets-traktaten bevisar utg.
genom en o skrifvelse, dat. Viborg d. 23 Febr. 1493 från biskop
Magnus i Abo och riddaren Nils Eriksson till riksföreståndaren Sten
Sture, hvarest de bl. a. säga att de gifvit de sändebud, som affärdats
till Ryssland för att förnya freden, befallning att om storfursten af
Moskwa ville "haffua igen land och vatn efter konung Magnus och
konung Orienss breffs inneholdilse", så skulle de heldre än att
stadfästa detta bref och den deri föreskrifna rågången, "koma igen saa
gode som the kome tiith" (= med oförrättadt ärende). Då 1323 års
traktat dock, såsom nämndes, nu mera började åberopas, framvisades
under de sista åren af 1400-talet ejler de första af följande århundradet
en urkund, som uppgafs innehålla nämnda traktat, men som icke så
litet afvek ifrån den ursprungliga, och naturligtvis till Sveriges fördel.
De sändebud, hvilka å konung Gustafs vägnar underhandlade med
ryssarne, påstodo (1536) att "hertug Jörians och konungh Magnes
breff... är borthkomit oc finnes icke i Sverige", och deras sträfvan
skulle vara att låta den besittning af land, som under tidens lopp
enligt konungens förmenande vunnit ett slags häfd, blifva lagd till
grund vid gränsregleringen. De måste dock slutligen gifva vika och
i traktaten af år 1537 (juni) beslöts att 10 år derefter (d. 20 juli
1547) gränsen skulle bestämmas från floden Sester till Kaino haf i
enlighet med traktaten af 1323. Att konung Gustaf väl känt till den
äkta traktatens för Sverige mindre förmånliga lydelse är gifvet emedan
han icke velat att den skulle vidare åberopas, och vid de 1537
pågående underhandlingarna gjorde de svenske sändebuden ännu inga
invändningar emot det af ryssarne förelagda äkta fredsbrefvets
auktoritet. Den förfalskade handlingen omtalas längre fram, nämligen i den
instruktion af d. 25 April 1559, der konungen befaller sina sändebud
till Ryssland att "the schole aff inthett annett breff lathe sig wette vthan
thett sijdste, som v di konung Magnus och hertugh Jörenns tijd gjortt
hleff, thett wåre vtschickede medh sigh haffue schole . . . ."
Öfversättningen på latin af denna handling, om hvars äkthet konungen enligt
utg:s åsigt varit öfvertygad, torde man enl. herr R:s utredning af
frågan, kunna med visshet antaga vara verkstäld af Jacob Teijtt, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
