Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVITI
granskningar och anmälningar.
64
öfverträdelser, men Borgare och Bönder voro nu de mest tygellösa vid
sådana frågors behandling och gingo dervid så långt att Adeln
slutligen fann sig böra göra ett allvarsamt motstånd. Striden mellan
frälse och ofrälse fick härunder ny näring och tilltog i bitterhet då
Adeln genom vägran att vidare medgifva introduktion på riddarhuset
åt nya adelsmän syntes* vilja göra sig till en sluten samhällsklass.
Då Hattarne hade lyckats undgå en nogare undersökning om
finansernas eländiga skick, hade de ej funnit någon annan utväg att
reda sig ur förlägenheten för ögonblicket än att tillgripa det vanliga
nödfallsmedlet att genom stora lån från Banken hjelpa Statsverket.
Det onda, som förut var stort, blef derigenom än värre och den
derigenom tillväxande oredan kunde endast påskynda redogörelsens dag.
Tiden till den följande, urtima, riksdagen, som samlades i Stockholm
den 15 Januari 1765, betecknas också med fullt skäl såsom hattväldets
dödskamp. I verkligheten var vid början af denna riksdag partiernas
ställning i grund förändrad. Hattarne hade förbrukat sin stora magt;
de föllo under tyngden af sina egna förvillelser. Mössornas öfvervigt
var afgjord i alla stånden. Landtmarskalk och talmän så ock flertalet
af Secreta Utskottet tillhörde detta parti, som nu tog magten med
fast föresats att anställa en sträng räfst med sina besegrade
motståndare. En fullständig systemförändring så väl i den inre som yttre
politiken blef häraf en naturlig följd. Underlägsna partier föra gerna
frihetens och rättvisans talan; sedan de vunnit magten glömma de
vanligen alltför lätt sina vackra grundsatser. Sådant blef äfven
Mössornas förhållande vid denna riksdag. Endrägtigt och kraftigt grepo
de verket an vid riksdagens början med Adeln i spetsen. Småningom
halkade ledningen ur det främsta ståndets hand, och räfstenitet blef
mer ocli mer skarpt och lidelsefullt samt utsträcktes till alla delar af
riksstyrelsen. Nu sönderrefs fullkomligt den hemlighetsslöja, i skygd
af hvilken många och stora missbruk bedrifvits. Till Mössornas heder
kan sägas att de rättade mycket, som kommit i olag, borttogo många
af de band, som fjettrat arbetet och handeln, och införde med
tryckfriheten ett verksamt medel mot olagligheter och magtmissbruk. De
lyckades förträffligt blotta hattväldets synder, men de misstogo sig
ofta om medlen att böta statens refvor. Deras regemente var hårdt
och hänsynslöst, och det till den grad att ju mer de utvecklade sin
magt desto mer aflägsnade de från sig tänkande medborgares bifall.
Med segrares öfvermod, yttrar Hr M., med partimäns förblindelse hade
Mössorna gjort sig till godo den magt, som fallit i deras händer,
stundom med ringa aktning för de grundsatser, som de sjelfva förut
hade förkunnat. Rättssäkerheten hade under Hattarnes tid ofta varit
kränkt genom deras partidomstolar; och Mössorna hade med allt skäl
gjort detta till mål för det bittraste klander. Knappast hade de sjelfva
kommit till väldet, förrän de härutinnan trädde i sina motståndares
fotspår, ja nästan gingo längre än de. Ofta hade de klagat, att
regeringsformen i den ena punkten efter den andra blifvit öfverträdd,
och att man "icke hållit konungen sin ed’’ — och nu hade de ej blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
