Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXXVITI
granskningar och anmälningar. 602
Kälfvene måste vara Källunne d. v. s. Källunda, hvartill den der
nämnde Måns Eriksson (Ulfsparre) alltid skref sig.
Då vi nu med de källor, som stått oss till buds, gjort de
anmärkningar och erinringar, hvartill anledning förefunnits, återstår att
betyga vårt erkännande af det sorgfälliga återgifvandet af urkundernas
innehåll, och vi kunna göra det så mycket hellre som vi varit i
tillfälle att göra längre eller kortare utdrag ur ganska många af
origi-nalbrefven. Yi anse det i högsta måtto önskligt att denna
urkundsamling måtte fortsättas. Likaså skulle det äfven för mången forskare
vara välkommet att få flera sådane handlingar som den, hvilken
följer närmast efter permebrefven eller Grefve Magnus Gabriel De la
Gardies fullmakt och instruktion för sin hauptman på Leckö Thore
Ollonberg, ett ytterst intressant document, • som icke blott lemnar en
inblick uti våra gref- och friherreskapers inre förvaltning utan äfven
visar med hvilken faderlig omtanke ofvannämnde feodalherre
omfattade sina undersåtar. Den kunskap, som i tryck tillgängliga
handlingar lemna i detta fall, är alltför ofullständig, och då hithörande
urkunder måste på spridda ställen och ur ännu ej fullständigt sköflade
familjearkiver hopsamlas, föreligger här ett vidsträckt arbetsfält,
hvarifrån ganska mycket ännu kan åt efterverlden bevaras.
Utom de historiska uppsatser och urkunder, som vi nu lätt
vidrört, innehåller Vestergötlands Fornminnesförenings 3:e häfte bland
annat en ordlista från Flundre härad, hvilken vi dock icke här kunna
egna någon närmare granskning; men märkligast och upptagande
drygaste delen af häftet är Herr K. A. Torins andra samling af
Vestergötlands Runskrifter, ett förtjenstfullt men mödosamt arbete,
hvar-åt han egnar sina, från tjensteåligganden lediga stunder. Af de
runskrifter, som nu meddelats, ega flera intresse äfven för andra än
språkforskare. Ett par af dem lemna data af värde för vår odlings och
konsthistoria såsom t. ex. N.-o 28, hvilken omtalar att Saleby klocka
blifvit gjuten år 1228 och således är 10 år äldre än den i Burseryd
samt så vidt vi veta vår äldsta med angifvet årtal. Vidare få vi af
N:o 30 en tidsbestämmelse för den kistlockformadc grafhäll på
Broddetorps gamla kyrkogård, som fordom betäckte stoftet af Magnus,
fader till Biskop Erik i Skara, hvilken innehade denna värdighet
1267 (68) —1278. Af N:o 55 vinner vår literaturhistoria åtminstone
namnet på en förut okänd skald Utr, hvilken icke blott reste en sten
efter sin son och bygde en bro till minne af en bonde i Eomby,
utan äfven satte 30 märken åt Erik — måhända hans Mæcenas.
Slutligen lemnas oss i ristningen på Götlunda kyrkodörr en liten bit poesi
om ock i enklaste form. "Jungfru Anund" — säger runristaren, — "är
min ro, hon sitter vid mitt sotali." Vi våga väl icke inlåta oss på
förklaringen af det sista ordet, men erkänna att få runristningar synts
oss så tilltalande som denna, åt det varma jernet anförtrodda
utgjutelse af en smedsvens glödande hjerta.
På grund af äldre bekantskap med flera af de nu meddelade
runurkunderna kunna vi vitsorda att teckningarne äro med omsorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
