Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
g. volm. sylvander: borgholms slotts historia.
LXXIX
Då hr S. antager — hvad som ej kan bevisas —, att Borgholms
äldsta fäste uppförts af kristne, söker han bestämma den tid, vid
hvilken Olands invånare antagit kristendomen, och kommer till den
slutsats, att detta skett år 1170, då Valdemar I gjorde sitt bekanta
tåg mot främmande sjöröfvare på ön samt dervid fann hennes
inbyggare vara kristna. Häraf kan man dock ej sluta, huru långt före
detta år kristendomen rotfäst sig på Oland. Det förtjenar då nämnas,
att Smålands kustland och säkerligen äfven den motliggande ön voro
antingen hedniska eller endast "illa kristnade" vid tiden för det
Sigurd Jorsalafars krigståg, som kallas Kalmarledingen. Men nu har
Munch visat, att detta tåg försiggick år 1123; och skulle således
mellan detta år och 1170 kristendomen blifvit ensamt herskande på
Öland1).
Af Saxos berättelse om K. Valdemars ofvan nämnda härnadståg
har hr S. dragit ytterligare en slutsats, den nämligen att de vender,
mot hvilka tåget varit rigtadt, grundat alla dessa urgamla borgar på
Oland, af hvilka numera endast ringmurarne samt inom dem några
spår af "tomtningar" qvarstå. Denna sin favoritidé har hr S. uttalat
å sid. 4 samt ytterligare antydt å sid. 7 och 63. Styffe åter antager
att dessa ringmurar under hednatiden omslutit öländingarnes egna byar,
som voro mycket utsatta för anfall af vikingar2). Besynnerligt vore
det äfven, om hr Sylvanders vendiska sjöröfvare anlagt de två största
af ifrågavarande borgar — Ismantorps och Gråborg — just midt på
ön och således så långt som möjligt från hafvet. Se vi efter hos
Saxo, finna vi ock för det första, att han ej låter Valdemar göra sitt
öländska tåg mot vender utan mot kurer och ester, och vidare att
då desse flydde från sina fartyg i land, begåfvo de sig ej till någon
fast borg utan till en i hast af trädgrenar, timmer från skeppen m. m.
gjord förskansning. Då nu härtill kommer, såsom H. Hildebrand visat,
att ringmurar, som torde vara likartade med de öländska, finnas
flerestädes — så t. ex. i Mälartrakten, på Aland, ja t. o. m. i Norge —
och att man i en af Olands borgar funnit ett mynt, som är slaget
omkring år 400, har man svårt att tro, det de öländska ringmurarne
skulle vara qvarlefvor af vendiska vikingasäten från kristendomens
första tider i sydöstra Sverige3).
Lemnande å sido hvad hr S. i här ofvan meddelade utdrag yttrar
om Olands beroende af ett folkungarnes "Ostgötarike" vid slutet af
12:te seklet — ett rike som ej fans till — vilja vi blott tillägga
några ord om öns ställning till biskoparne i Linköping vid samma
tid. Såsom vi sett, påstår hr S., att påfven Alexander III i ett
(måste väl vara lika med: genom ett) bref af år 1177 lagt Möre och
Oland under Linköpings biskopsstol. Slå vi åter upp n:r 74 i Sv.
Diplomatarium, visar det sig genast, dels att detta påfvebref utfär-
,) Munch: Det norske Folks Historie, II. s. 671.
2) Styffe: Skandinavien under Unionstiden, s. 200.
H Hildebrand: Svenska folket under hednatiden (andra upp.), s. 221, —
Ahlqvist: Olands hist. o. beskr., II. s. 212.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
