- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
13

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 BIDRAG TILL SVENSKA FRÄLSETS HISTORIA UNDER MEDELTIDEN. 13

Henrik Krummedige genom köp blifvit inn eli af v are af deras
rätt. Denna kom nu i bättre händer och genom en
sjumanna-dom af sistnämnda år och dag tilldömes herr Henrik, som nu
styrkt Fikkes äkta börd både på fäderne och möderne, allt det
gods »rörendis oc urörendis hvat thet helst ær», som föll efter
Eggert Grupendal. I följd häraf kändes Lars Nilsson skyldig
att återlemna allt det gods han hade i värje och skulle dessutom
alla de gåfvor Eggert i lifstiden emot lagen gifvit sin stjufdotter
»Dorethe» vara »rugget i alle mathe». Att verkställighet följt
på domen, hvilken — vi befara det —* mera grundats på
politiska än privaträttsligt bindande skäl, kunna vi ej betvifla, då
herr Henrik egde tillräcklig makt att låta exseqvera densamma,
och från denna tid hafva Lars Nilsson och hustru Dordi
säkerligen blifvit utdrifna från de gods de fått af Eggert Grupendal.
Vi finne också sedermera herr Henrik såsom innehafvare af
Dyng !).

Till de svenska godsen tyckes deremot hvarken Fikke
Henriksson eller herr Henrik Krummedige hafva sträckt sina
anspråk. Under dåvarande förhållanden skulle det ej heller gått
lika lätt för den sistnämnde att till sin förmån utverka en sådan
dom i Sverige, som,i en af honom beroende norsk landsdel, der
det dessutom gälde att utdrifva en inflyttad svensk. Men detta
oaktadt saknades icke heller här arfspretendenter, hvilka icke
blott ofredade Amund Stake och hustru Brita på Hönsäter, utan
äfven Nils Olausson, hvilken — såsom redan är nämndt — köpt
alla Eggerts gods att efter hans död tillträdas. Mot de förra
uppträder Erik Hansson, en vestgöta frälseman af ännu okänd
ätt men gift med Karin Siggesdotter (Sparre), och lyckades äfven
tränga dem från Hönsäter; ty på landstinget i Skara 1492 klagar
Amund denne till om nämnde hufvudgård med underlydande,
som Erik häfdat och tagit landgille utaf. Tvisten hänskjutes

*) Yi våga icke säga egare, ty det vill synas som om äfven herr Henrik
snart lidit intrång i sin eganderätt. Uti Norskt Diplomatarium (Del. Y s. 746)
finnes en förteckning af — såsom man antagit — 1522 öfver det inventarium,
som Herman Matsson (skrifvare) öfverantvardade Hans Eriksson, och der
omtalas Dynge gods såsom en »föge forlenning», hvilken Konung Christiern
gifvit en Dirik Toller, »nu er hand i gudz wold», och der säges äfven att »the
swenske folge godzett». Emellertid visar ett annat bref af d. 8 December 1523
(.Norskt Diplomat. II, s. 792) att herr Henrik Krummedige tillVallen lemnat
Dynge och allt Dynge gods på lifstids förläning till Direk Willomsson mot 3
tunnor smör i årlig landskyld, men huruvida herr Henrik här handlat å egna
eller konungens vägnar uppgifves ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free