Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
G. DJURKLOU.
14
till lagmansrättens eller landstingets pröfning och domen blef att
Amund Stake skall behålla godset för sitt, »till tess thet ær
honom wunnet aff medh retta». Erik Hansson deremot ålägges
vid sina 6 mark att inom 6 veckor låta det landgille, han
uppburit, komma in på godset igenoch synes äfven hafva
åt-nöjts med domen, emedan vi derefter finna Amund Stake såsom
herre till Hönsäter. Domen var dock endast ett ogillande af
sjelfpantningen, och sjelfva eganderättsfrågan låg ännu oafgjord,
hvarföre också tvisten ånyo upplågade efter Amund Stakes död.
Det är nu Erik Hanssons efterträdare i äktenskapet med Karin
Siggesdotter Lindorm ’Brunsson (af Forstena slägt), som söker
att göra arfsanspråken gällande. Sedan han till sitt stöd erhållit
ett i Vadstena (troligtvis af Riksens Råd) utfärdadt bref2)
tilltalar han vid landstinget i Skara år 1515 hustru Brita om detta
gods, som han påstår vara sin hustrus »rette byrdhe jordh».
Hon deremot framlägger de åtkomsthandlingar, vi redan anfört,
och styrker dermed att godset varit pantadt af en annan slägt
och intill Eggert Grupendals fader. Sedan lagmannen sport de
ärlige gode män till härom, svarade alla att »epter sodana skeligh
breff töcktes them at ffornemde hwstrw (Brita) war ret tiil
ffor-nemde götz». Någon dom afkunnades likväl icke, emedan
Lindorm på grund af det åberopade Vadstenabrefvet sköt tvisten till
Riksens Båd, hvarmed äfven den andra parten gaf sig till freds,
och lagmannens bref blef sålunda endast ett bevis om hvad vid
ärendets pröfning förekommit3). Huruvida Lindorm Brunsson
fullföljt målet eller ej kunna vi icke säga; men troligt är att han
ej ansett skäl vara att draga det under rådets pröfning; ty den
12 Januari året derpå förlikte han sig i Skara med hustru
Brita, och i det derom utfärdade brefvet4) gifver han å sina
egna och hustruns vägnar hustru Brita, hennes arfvingar och
efterkommande från och med den dagen qvitte och frie för sig
1) Vestergötl. For?im.-föret/:s Ticlskr. 3, N:o 30.
2) Hvad detta innehållit är ej kändt, men af Vestgötalagmannens lierr
Thure Jönssons bref (se nedan) vill det synas att det varit en befallning om
målets närmare utredande vid landstinget innan det till slutligt afgörande
företogs. Liknande och ännu större oegentligheter i rättegångsordningen voro ej
ovanliga, synnerligast då parterna ej hörsammade stämningar till lägre rätt,
och i jordatvister (t. ex. i den om Hammar i Vermland) kunde det hända att
konungen, riksrådet, biskopen, lagmannen om hvarandra utfärdade
stämnings-och dombref.
3) Vestergötl. Fornm.-fören:s Tidskr. 3, N:o 37.
4) Ihid. 2, N:o 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
