Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
E. HILDEBRAND.
10
och genom sin isolering märklig företeelse man har att göra;
när man till behandling företager en handskrift från äldre tider,
utan med en akt, hvars språkliga och grafiska kännemärken
endast äro länkar, så att säga, i en utvecklingskedja och först
genom att betraktas som sädana få sin rätta förklaring. Man
kan följa hvarje bokstaf, hvarje grafiskt tecken tillbaka till dess
ursprung; först i detta sammanhang fä de ett intresse och en
betydelse, som de i sig sjelfva naturligtvis sakna. Denna
utvecklingar numera studerad och känd. De allmänna lagarne för
densamma äro helt visst tillämpliga äfven för den svenska skriften
itied de jämkningar, som språkets egenheter och lokala seder
naturligen medföra. Det följer vidare häraf att de allmänna
grundsatser, som gälla för behandlingen af den ena
handskriftsgruppen, följdriktigt borde kunna tillämpas på den andra, och
att skriftens egendomligheter från en tidsperiod, helst om det
är en senare, icke böra anses ha större betydelse och värde än
sådana från en annan. Vi erinra vidare derom att den svenska
medeltidsskriften tager sin början vid en tidpunkt, dä i det
öfriga Europa skrifkonsten nått sin högsta utveckling och just stod
på öfvergången till försämring. Något uti allmänt paleografiskt
hänseende ovanligt eller särdeles intressant kan den sålunda icke
förete. Den norska och isländska skriften utmärker sig i detta
hänseende genom vida större egendomligheter. Från södra Europa
infördes skrifkonsten hit och det är lätt åtminstone på urkunderna
att spåra imitationen efter främmande förebilder. Från Tyskland
infördes ock vid nyare tidens början det skrifsystem, som sedan
nästan ända till våra dagar varit förherskande och som härleder
sig direkte från den slutande medeltidens urartade skrift.
Emellertid hör man ännu såsom skäl anföras för att vid de
gamla handlingarnes återgifvande i tryck icke vidtaga några
ändringar, att det är af vigt* att få en så trogen bild af originalet
som möjligt och att äfven i tryck kunna i någon mån följa
växlingarne i skriften. Huru härmed i verkligheten förhåller sig
skola vi försöka att något närmare belysa.
Vi framhålla då å nyo, att de handlingar, som närmast
komma i fråga, förskrifva sig från det fjortonde, femtonde och
följande århundraden, ocli påpeka äfven den omständigheten
att det numera är med latinska stilar som alla sådana
handlingar i tryck återgifvas. Men, såsom vi ofvan nämde, ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
