Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
OM ÄLDRE HANDSKRIFTERS ÅTERGIFVANDE I TRYCK.
31
3.
I sjelfva verket är det från språklig synpunkt som frågan
förnämligast måste betraktas och. de språkliga invändningarne
vid en föreslagen redaktionsändring äro de, som onekligen
förtjena den största uppmärksamheten. Det är också först nu, sedan
vi kommit öfver på detta område, som det lyckas oss att finna
en regel för vårt förfaringssätt, som konseqvent kan tillämpas.
Hur yäl behöflig en sådan är, inses lätt. Hvarje partiell ändring
blir nämligen mer eller mindre otillfredsställande, för så vidt den
icke stöder sig på en princip, som följdriktigt kan genomföras.
Man frågar sig i annat fall ovilkorligen: hvarföre skall jag
vidtaga den förändringen och icke den? hvarföre skall jag stanna
här och icke gå längre? Regeln är denna: företag ingen grafisk
ändring, som på samma gång blir en språklig. Hvarje bokstaf,
med andra ord, som, öfverensstämmande med svenska ljudlagar,
behöfves för att uttrycka en ändelse, angifva ett ljud, äfven ett
dialektiskt, eller, endast af historiskt värde, qvarstår såsom minne
af ett äldre uttal, bör bibehållas. I öfrigt bör utgifvaren ha sin
frihet att redigera sin text efter konseqvensens och den
historiska smakens fordringar. Vi ha sett att man med moderna
typer fåfängt försöker tillfredsställa strängare diplomatiska
anspråk. Språkforskningens kraf blifva med iakttagande af
ofvan gifna regel fullt tillgodosedda. Häri ligger ock afvikelsen
från äldre tiders förfaringssätt. Hvarje åtgärd, som medför en
modernisering af sjelfva språket bör vara utesluten och i
tvifvelaktigt fall är det naturligtvis bättre att fela genom försigtighet
än genom motsatsen. Är det deremot så, att bokstäfver
fullkomligt ändamålslöst eller språkvidrigt äro hopade, bör en förenkling
tryggt kunna företagas. Kan man utan språklig fara eller
olägenhet införa en viss följdriktighet i ortografien, bör det vara tillåtligt.
Brukas tvänne eller flera tecken om hvarandra för att beteckna
två olika ljud, bör i detta hänseende ordning kunna införas.
Intager en bokstaf ögonskenligen en annans plats och nyttjas
numera för att återgifva ett olika slags ljud, bör ett utbyte kunna
ega rum. Härmed är ingalunda afsigten, såsom till äfventyrs
någon kunde förmoda, att taga vår egen tids vacklande
rättskrifning till norm. Tvärtom, hvarje tids eller hvarje skrifvares
metod att uttrycka ljuden bör bibehållas, så snart den icke är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
