- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
34

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

E. HILDEBRAND.

10

ordet tydligen bör utskrifvas: komedi, på samma sätt skrifves
scendi — sändt. — Derjämte kan äfven ett m eller n i ordens
slut ofta antager formen af 5.

Ett annat mångtydigt tecken är den släng vid ordens slut,
som antyder att något är utelemnadt. Grundformen är
otvifvelaktigt det tecken, som gemenligen nyttjas för att utmärka
ändelsen es eller is och stundom alldeles liknar teckningen af
ett X. Men med tiden kom det att beteckna än en än en annan
bokstaf. Så skrifves genitivformen rikis och dativformen Sverige
med samma förkortningstecken, likaså dativformen kongÄ, som
enligt det af samtida skrifvare ofta utskrifna ordet så måste
återgifvas. Detta förkortningstecken kan, som sagdt, betyda
mångahanda och är stundom omöjligt att skilja från x i de ställningar
der denna bokstaf kan stå i stället för konsonanten s. Så kunna
orden rikis och Eriks skrifvas med fullkomligt lika
förkortningstecken; på det senare stället skulle dock enligt medeltidens
rättskrifning möjligen ha kunnat stå ett x. Vid skrifningen af x
får man derföre vara försigtig. Samma x-liknande tecken kan
äfven användas för att återgifva en uti Larerøse. Ar det slutligen
ett mycket bekant ord, ett stadsnamn t. ex., kan genom
förkortningstecknet utmärkas ännu flere utelemnade bokstäfver.

Men det är ej vår afsigt att skrifva en afhandling i. svensk
paleografi och det skulle föra oss för långt att genomgå alla de
förkortningstecken jämte deras variationer och växlande betydelse,
som brukas i äldre skrift. Så mycket är tydligt af det sagda,
att utgifvaren ofta får söka upplysningar i ordboken och
språkläran. Med tillhjelp af dem och något diplomatiskt lexikon torde
de flesta svårigheter icke vara oöfvervinneliga, och för de få
tvifvelaktiga fall, som kunna återstå, är det ej skäl att vidtaga
en åtgärd, som för handlingar från medeltidens slut skulle åt en
tryckt sida förläna ett ytterst brokigt utseende. Man kan alltför
väl vid ett sådant ovanligt casus taga sin tillflykt till en särskild
anmärkning.

Sedan sålunda äfven från språklig synpunkt de tre punkter
granskats, i hvilka det faller sig naturligast att låta texten undergå
en liten redigering, återstå ännu några andra fall att undersöka,
i hvilka ändringar blifvit satta i fråga eller kunna blifva det.
Det torde bli lämpligast att för detta ändamål genomgå
bokstafs-raden, och börja vi med de enkla vokalerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free