Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
0. KILSSON.
102
öfverenskommelse med Danmark söka få det år 1750 uppgjorda
giftermålsaftalet annulleradt.1) Huruvida Scheffer härvidlag
handlade helt och hållet på eget bevåg, skola vi låta vara osagdt.
*) Yi vilja i förbigående anföra en af Schack berättad anekdot rörande
en händelse, som, fastän utan något bevisligen skönjbart sammanhang med
det ofvannämnda förslaget, dock förefaller oss hafva möjligtvis kunnat i sin
mån bidraga till väckande af en viss åhåga hos Scheffer att genom någon
särdeles framstående och värdefull tjenstbevisning söka förvärfva sig drottningens
synnerliga erkänsla samt ända till sista spåren utplåna den ovilja och
hämndkänsla mot honom, hvilka från förra tider ännu "kunde dväljas qvar i hennes
sinne. Den tilldragelse, vi mena, egde rum om våren 1762 (således mot slutet
af då pågående riksdag) och beskrifves af Schack på följande sätt:
Drottningen hade en dag yttrat till grefve Fredrik Wilhelm von
Hessenstein (konung Fredrik I:s son, sedermera "furst Hessenstein"), det hon till sin
stora ledsnad förnummit, hurusom riksrådet Scheffer skulle hafva inlåtit sig i
någon hemlig underhandling med danska hofvet, samt att mellan Schack och
honom ytterst vigtiga’ öfverläggningar påginge; hon fruktade — sade hon —
att detta Scheffers tilltag skulle för honom förr eller senare medföra ledsamma
följder. — Hessenstein, som var intimt lierad med Scheffer, inföll genast, att
han vore fullkomligt öfvertygad om sin väns oskuld och derjemte hoppades,
att drottningen snart skulle återkomma från sina obefogade misstankar; för
öfrigt utbad han sig att få delgifva detta samtal åt personen i fråga. —
Lovisa Ulrika åter genmälte, att hon hade i handom säkra bevis mot Scheffer,
hvilka det dock ännu ej vore tid att framdraga, hvadan grefven borde taga
sig väl till vara för att nämna någonting till den förre. — Men då
Hessenstein icke desto mindre vidhöll sitt yrkande, lemnade drottningen omsider det
begärda tillståndet. Saken blef således yppad för Scheffer. Denne skall hafva
replikerat med "un éclat de rire" och bedt Hessenstein helsa drottningen, att
detta vore bästa svaret, helst väl ingen kunde på allvar tro, att en sådan man
som han (Scheffer) vore i hemligt förstånd med ett främmande hof. — I själ och
hjerta blef dock Scheffer mycket orolig, och Schack ej mindre. Den senare
skrifver härom: "Malgré la tranquillité qu’il (Scheffer) fit paraître dans cette
occasion (nemligen vid sitt samtal med Hessenstein), et malgré sa bonne
conscience qui ne lui reproche rien, il m’avoue être dans des inquiétudes
terribles, et en effet il a raison; il ne suffit pas dans ce pays-ci d’être innocent,
et un homme qui a beaucoup d’ennemis et d’ennemis puissants est exposé à
tout dans une nation constituée comme celle-ci, parmi laquelle il se trouve
beaucoup de gens vindicatifs et sanguinaires; avec cela les persécuteurs de
notre ami sont en intelligence avec la cour de Russie dont on connaît les
maximes et ont la reine à leur tête; il n’en faut pas davantage pour faire
trembler l’homme le plus ferme et le plus innocent. Je me suis bien gardé
de faire ces reflexions à notre ami; au contraire j’ai combattu celles qu’il me
fit et qui toutes portèrent sur la nécessité de sa retraite pour ne plus être en
but à la persécution et aux traits de l’envie. Je lui représentai qu’ayant la
conscience nette et n’ayant jamais rien fait que ce qui avait été conforme à
l’intérêt de sa patrie et ce que chaque bon Svédois aurait dû faire, il devait
se mettre au dessus de la calomnie, qu’il avait beaucoup d’amis qui se
sacrifieraient pour lui, qu’il ne s’agissait que de s’assurer la pluralité dans les états
et de conserver celle qu’on avait dans le committé secret et qu’alors ses
ennemis ne pourraient rien entreprendre, qu’il connaissait les moyens pour cela
et que ceux-là ne lui manqueraient point; enfin je crois avoir employé tout ce
qui pouvait relever son courage sans blesser la délicatesse, et il me parut
devenir un peu plus calme, mais je ne réponds pas qu’il ne quittera le sénat
d’un moment à l’autre. De tout ce qui a concouru à rendre cette diète
difficile et, si j’ose le dire, pénible pour moi je ne sais rien qui m’ait tant affecté
que le cas où je me trouve vis à vis de ce digne sénateur; Y. Exc. sent beau-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
