Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till teckningen af den ärorika tid, som med Gustaf II
Adolfs hjeltedater uppgick för Sverige, som gjorde vårt förut
nästan okända fädernesland till den bestämmande magten i
Europa, som ökade så betydligt dess besittningar ocb förde
dess namn till andra sidan verldshafven, — till teckningen af
denna tid hör äfven historien om den lilla koloni, som bar
namnet Nya Sverige. Det är ett litet stycke svensk historia,
ehuru det visserligen icke erbjuder en enda händelse eller bedrift
jemförlig med de storverk, som vid samma tid i Europa
utfördes af Svenskar och blefvo så afgörande för denna
verldsdel; icke heller blefvo följderna af de företag, vi hafva att
skildra, af någon större betydelse för vårt fosterland, men sedda
i sammanhang med de idéer, som gåfvo upphof åt dem, och
med den betydelse, de fingo för det land, som nu räknar för
en af sina bästa delar skådeplatsen för våra landsmäns öden
under några årtionden, erbjuda de dock ett karakteristiskt
kapitel i vårt fäderneslands häfder.
Bland de högtflygande — man kan säga fantastiska —
planer, som här och der framträda i Gustaf II Adolfs historia
och till hvilka vi kunna hänföra de allmänt kända planerna
på erhållandet af såväl Rysslands och Polens kronor som ock
tyska kejsarkronan och hvilka planer ju voro en snart sagdt
naturlig följd af hans krigiska framgångar, finnes det många
andra, hvilka fullbordade eller blott påtänkta visa den
vidtomfattande blick och den mångsidiga statskonst, som utmärkte
denne regent och hans högra hand, hans planers fullbordare,
Axel Oxenstjerna. Lika visst som de förstnämnda planerna
utan tvifvel gingo ut på att bereda Sverige ära och storhet
för tillfället, men voro för onaturliga att länge ega bestånd,
lika visst är det att dessa andra i fredens syften, till den
menskliga odlingens tjenst, till befordrande af handeln och
samfärdseln — alla, ehuru mer eller mindre fullständigt, nått
sin fullbordan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
