Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
gustaf iii:s och sofia magdalenas giftermålshistoria.
273
förnämsta bland de stipulationer de uppstält för sin förlikning
med hofvet. Genom Fersen läto de för konungaparet
formligen tillkännagifva, att de ansågo ali ytterligare underhandling
rörande denna förlikning vara afbruten. Dervid förblef det
tills vidare, oaktadt drottningen, bekymrad öfver en sådan
katastrof, sökte blidka dem genom den förklaringen, att konungen
hade i subsidiesaken handlat i strid mot hennes önskan. Hon
skall till och med hafva erbjudit sig att uppenbart ansluta sig
till deras parti. De vågade dock ej lita på hennes
upprigtig-het, utan funno rådligast att numera operera på egen hand
Detta sista var i sjelfva verket högt på tiden, enär
riksdagen nalkades med stora steg. Det gälde att ersätta hvad
man dittills genom sin godtrogenhet förlorat. Väl kunde man
— skrifver Schack, som var mycket förnöjd öfver brytningen —
icke med säkerhet vänta, att hattarna skulle lyckas besegra de
gamla mössorna och hofvet, hvilka nu hölle på att förena sig,
och stor vore den fara, som hotade »la bonne cause» och
isynnerhet de nio rådsherrar, som röstat för antagandet af
Versailler-hofvets tillbud; men åtminstone för Danmark vore en betydande
fördel vunnen, nemligen det man nu kunde vara moraliskt
öfvertygad, att Frankrikes vänner ej längre vore drottningens
och ej heller stode i någon gemenskap med henne; för öfrigt
drefves deras arbete med klokhet och energi, samt dittills icke
utan hopp om framgång2).
Hattcheferna, med Axel Fredrik von Fersen i spetsen,
gjorde emellertid allt hvad göras kunde, för att — till en
början — återföra inbördes enighet och förtroende inom det nästan
söndersplittrade partiet. Till bundsförvandt i den stundande
riksdagskampen kunde de påräkna Frankrike. Den hållning,
som detta hof iakttagit, sedan det år 1763 återknutit den
afbrutna diplomatiska förbindelsen med Sverige, hade dock —
såsom vi af det föregående sett — icke varit i allo
öfverensstämmande med hattarnes önskan. Det hade i det längsta
visat dem föga offervillighet. Hvad Bernstorff anat hade
verkligen inträffat. Frankrike hade nemligen beslutat att
beträffande de svenska förhållandena lemna ali partipolitik åsido,
1) Jmfr »Ostens G-esandtskaber»; Tengberg, Katarina II:s nord. allians;
Malmström, Sveriges polit. Mst.
2) Schack till Bernstorff, d. 18 December.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
