- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
391

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293

polsk litteratur rörande sveriges historia.

389

öfverläggning, pä det att vi icke redan i början ma synas
clespe-rare de toto negotio.

Pâ en ny sammankomst, den första och sista med de svenske
kommissarierna ensamma, ty förut förhandlades alt genom herrar
sändebuden, såsom per mediatores in ah sentia partis ädvcrsæ,
af ofvan angifna orsaker, började vi pröfva de inlemnade vilkoren.

För det första påpekade vi svårigheten att de kalla Gustaf
konung, hvilket effieit negotium principale ; de skulle altså binda
E. K. M:ts posteritatem, som ej kunde tagas med, då in no sir o
regn o ingen jus he reditatis funnes. Det kunde vara dem nog
se Caritas, om republiken afslöte dessa inducias med konungariket
Sverige. Trettio år syntes oss vara för mycket, femton vore
tillräckligt.

De genmälte : de måste upptaga Gustaf såsom konung och
var konung i dessa inducias och kunde icke excludere E. K.
M:ts posteritatem ah incluciis, dâ de under denna tid ville vara
befriade ab omni inpetitione icke endast å konungariket Polens
sida, utan äfven annorstädes ifrån.

Yi svarade: hvarken kunde vi cavere för E. K. M:ts
efterkommande, som hos oss ha nullam hereditatem och för den skull
annorstädes ifrån kunde försöka att uppnå sitt, icke heller skulle
E. K. M. kunna hjelpa dem derutinnan, ty jur i familice quæsito
kunde E. K. M. allena icke derogare. — Yi föreslogo derföre,
att de utan att inlåta sig på dessa vidlyftigheter skulle nöja sig
med securitate reipublicæ och att dessa induciæ kunde slutas
mellan var republik och konungariket Sverige utan att inblanda
E. K. M:ts rättigheter, men icke heller detta satisfaciebat dem.

Efter långa diskurser föreslogo vi med E. K. M:ts tillåtelse,
dä E. K. M. ej ville underlåta nägot, som kunde befordra
afslutandet af denna fred, att E. K. M. skulle cavere pro se et
successoribiis regibus Poloniæ och bekräfta denna af oss
ingångna förpliktelse.

De funno äfven i detta förslag äifficiätatcs och requirebant
en större securitatem. Men da vi voro af den meningen, att
denna punkt ej skulle göra någon svårighet, om blott de andra
skiljaktigheterna blifvit jämnade, öfvergingo vi till de följande,
i synnerhet den andra punkten. Äfven om denna var skrifven
pro parte u ost ra, behöfde den nämligen efter vårt förmenande
större klarhet, i synnerhet i afseende på tiden för slottens
åter-lemnande, att artilleriet skulle stanna på slotten, kyrkokärlen i
kyrkorna, och att detta alt skulle afgöras bona fide. Då vi
föreslogo detta, fordrade den svenske kanslern af oss en
riksdagsfullmakt å republikens sida och ådagalade att utan en sådan
kunde de icke underhandla, då dessa ting concernunt
rem-publicum.

Yi genmälte: denna proposition kunde endast väcka vår
förvåning, då de redan så länge underhandlat med oss utan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free