- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
394

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392

xaver li ske.

304

de andra sådana finnas, i fall man tager dem i öfvervägande, och
ej ringa tid torde tarfvas dertill. Bättre vore det derföre, att I
togen dem med till öfverläggning på riksdagen och återvänden först
när I af riksdagen fått behörig fullmagt att underhandla med oss.

Yi svarade, att om vi här hade kunnat aftala något säkert,
skulle vi ha meddelat det åt riksdagen. Nu ha vi icke af
nöden, att man anvisar oss den utvägen. Republiken providebit,
huru hon skall gä till väga i denna sak, helst hon kommer att
taga i öfvervägande detta ert förfarande mot oss.

I denna tvist kunde vi å vår sida icke pr o (jr c di längre; vi
förklarade derföre för herrar sändebuden, att det non per nos
stat, att vi begifva oss härifrån infeetis rebus. De kunna sjelfve
besinna och döma, att det ej gifvits någon giltig grund att
afbryta underhandlingarna.

Herrar sändebuden svarade: det gjorde dem ondt, att deras
möda och arbete icke ledt till ett sådant resultat, som de
åstunda! De önska och råda oss att likväl förelägga dessa under’
handlingar för riksdagen, att berama tid och ort för ytterligare
rådslag och att bestämma suspensionem armorum.

Yi svarade: man behöfver icke hänvisa oss till Riksdagen.
Republiken vet, hvad den i en sådan sak har att göra och kan
utan svårighet gissa, att något annat här måste låte re.

Vi tackade herrar sändebuden för deras möda och begåfvo
oss derifrån rebus infeetis, icke litet bekymrade deröfver, att vi
hvarken kunde satisfaeere E. K. M:ts desiderio, som ej var
ringa, att lugna vårt fädernesland och befria det från krigets
trångmål, eller expectationi BeipiMicæ, som väntade fred. På god vilja,
arbete och möda ha vi ej låtit det fattas, endast arrogantia et
temeritas hostilis obstitit} att ingenting kunde göras och, såsom
det säges, ett visst hopp hos fienden, att den närvarande
riksdagen skulle aflöpa till fiendens fördel, d. v. s. slappt,
bullersamt, med afgjord benägenhet till fred, äfven en vanhederlig,
och utan att bevilja de till krigets förande nödiga medlen. Det
var oss högeligen suspeetum och måste äfven nu vara
suspe-ctum, att denna fiende sköt alt på riksdagen, beropade sig pä
densamma. Men jag hoppas på Guds barmhertighet, som så
länge har sörjt för denna republiks salut em; jag hoppas på vårt
fäderneslands divi tutelares och på denna republiks stora söner,
att detta hans hopp kommer på skam. Han skall, med Guds
hjelp, inse, att de, hvilkas förfäder i 200 års tid kämpat om det
preussiska landet, utgjutit sitt blod för detsamma, ej skola
bedröfva de månes defunetorum, som der gloriose ha stupat, och nu
lemna det i sticket. Han skall inse, att detta omak och dessa
förluster ej ha så angripit våra inkomster, att vi skulle antaga
hårda vilkor och gifva oss till pris åt hela verldens ludibrio.
Han skall inse, att vi ej med penningar, ej med andra
provinser, utan armis af fienden vilja återvinna förrädiskt eröfrade land-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free