- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
393

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

293

polsk litteratur rörande sveriges historia.

391

Alla dessa rationes ledde icke till målet; de sade, att de i
detta hänseende hade potestatem af sin herre; men vi vilja för
att icke dees se tract atibus pacis sända en af våra kolleger till
vår herre att hemta ytterligare föreskrifter i denna sak. Sedan
vi samtyckt, begaf sig Falkenberg, Gustafs marskalk, till lägret.
.När han återvändt, sade han re communicata med den svenske
kansleren, att Gustaf ej ville inlåta sig i underhandlingar utan en
riksdagsfullmagt, ty äfven vi kunde ej förhandla om de föreslagna
vilkoren.

Vi genmälte, att vi kunde underhandla och sluta om alt utom
den enda punkten rörande Estland.

Den svenske kanslern frågade mig: månne äfven öfver den,
huru vi skulle ref under e sumptus belli.

Jag svarade: öfver denna kunde vi underhandla lättare än
öfver någon annan.

Då han frågade, på hvad sätt, sade jag: vi skulle hvarken
här bevilja något, icke heller skulle riksdagen gifva något, och
jag tror icke att det gifves så infames cives i vår republik, att
de skulle samtycka dertill. Yi vilja hellre extrema quæque
pati — och med Guds hjelp skall det icke komma så långt —
än pretio pacem ernere. J$g är här vicinus flammce1), bär
incommoda belli; dock aldrig skola de blifva mig så tunga, att
jag ville önska mitt fädernesland istam indignitatem. Våra
förfäder kämpade i 200 års tid för att vinna det preussiska landet;
huru skulle de då ha kommit så långt, att de skulle antaga
in-honestam ali quam conditionem? Yi hade äfven kunnat
remo-vere det sista turkiska kriget från oss, om vi hade samtyckt till
en denar ium, men pius valuit digmtas reipublicæ, än de stora
kostnader vi måste bära. I mån icke inbilla er, att vi skulle
gifva ens en penning ex vi pactorum. Vi kunde fordra detta
med skäl, vi, som I tillfogat så mycket ondt och detta utan
någon billig rättsgrund.

Kanslern genmälte : att vi antaga alt, som är in rem no stram
och rejicimus alt, som är pro parte illorum. Med rätta yrka
vi sumptus, ty p rop ugn a cul a nova extruximus non absqiie sump tu ;
för hvad som sålunda gifves oss af er, skola vi afträda provinser
och öfverlemna er så många orter, om denna säkerhet
prcesta-bitur af oss.

Yi svarade: que justa et honesta sunt non rejicimus, men
vi vilja bringa den saken på det klara. Hvad extructa
propu-gnacula vidkommer, så behöfde vi icke sådana af er, altså
ædi-ficium in alieno solo absque consensu domini extructum solo
cedit. Men restitutio rei alience plägar icke, så vidt vi veta,
aliquo jure betalas.

Kanslern genmälte: non disputamus de jure; men då redan
i detta vilkor tot difßcultates förekomma, så torde väl äfven i

*) D. v. s. såsom biskop af Culm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free