Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
gustaf ii adolfs deltagande i trettioåriga kriget.
411
skyndade sig De la Gardie att lios den förre bundsförvandt en
fiska i grumligt vatten och lyckades eröfra Stora Nowgorod
jemte åtskilliga andra orter i nordvestra Ryssland, sålunda
grundläggande svenskarnes hundraåriga välde i dessa trakter.
Men under det tredje skedet, åren 1613—1617, då ryssarne
återigen reste sig och blefvo eniga samt valde sig en ny
storfurste och drefvo polackarne från Moskau, var det blott med
mycken möda, som svenskarne, utmattade af danska kriget,
kunde bibehålla de eröfrade orterna, af hvilka de vigtigaste
äfven vid freden i Stolbov a måste återgifvas.
Man har påstått att den midt igenom Ingermanland gående
gräns, som Gustaf Adolf då gaf det svenska området, skulle
varit särdeles fördelaktig samt till stöd derför anfört ett
yttrande af samme konung. Sannt är, att genom densamma
ryssarne alldeles utestängdes från Östersjön, hvarigenom de
hindrades bygga en flotta, äfvensom att en landväga förbindelse
mellan Estland och Finland åvägabragtes, hvarjemte gränsen
åtminstone delvis lärer varit skyddad af träsk. Imellertid kan
dock ifrågasättas, huruvida det ej i strategiskt hänseende
varit förmånligare, om gränsen, då den ej kunde framflyttas till
"Wolchow och limen, tillbakadragits till Newa och Narva.
Såsom förhållandet nu blef, kunde ryssarne när som helst infalla
i det öpna Ingermanland. Imellertid innebar denna
omständighet tills vidare icke någon omedelbar fara, då ryssarne
fortfarande voro försvagade genom inre och yttre strider samt
sysselsattes af polackarne, hvilka år 1618 för andra gången
framträngde till Moskau och der tilltvungo sig det fjortonåriga
stilleståndet i Develina, hvilket Ryssland väl behöfde för att i
någon mån hämta sig.
Från Polen hade aldrig någon verklig fara hotat Sverge.
Polen var hvarken någon katolsk eller eröfrande magt, hvilken
syftade att tillintetgöra Sverges religion eller sjelfständighet.
Inom polska republiken rådde grundlagsenligt fullständig
religionsfrihet, hvarjemte dess invånare voro delade mellan den
katolska, grekiska (unerade och icke unerade), lutherska och
kalvinistiska kyrkan. Och för eröfring, åtminstone af Sverge,
saknade landet det förnämsta medlet, nemligen en flotta, som
kunde beherska Östersjön. Deremot ansågo sig polackarne, ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
