Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
j. mankell.
10
nom öfverenskommelsen med Gotthard Kettler âr 1562, hafva
befogade anspråk på Estland.
Uti konung Sigismunds andra resa till Sverge 1598 hade
den polska republiken såsom sådan ingen del. Det var ett
enskildt företag af dess konung, hvilken’dessutom på en
transportflotta blott medförde så mycket krigsfolk, som kunde skydda
honom mot hertig Karls trupper, men hvilket utan det påräknade
biståndet i Sverge och Finland varit alldeles otillräckligt att
återställa hans anseende, mycket mindre att eröfra landet. Då
nämnda bistånd icke af honom begagnades i den grad, som
varit möjligt, och då hertigens innehafvande af svenska
örlogsflottan hindrade återkomsten till Polen, måste Sigismund gå
in på en för honom ofördelaktig öfverenskommelse, hvilken
likväl af hertigen ansågs bruten genom konungens förhastade
afresa till Polen.
Men härigenom fick hertigen tillfälle att framställa
Sigismunds företag såsom ett polskt eröfringsförsök, hvilket åsyftade
Sverges läggande under både timlig och andlig träldom. Och
denna politik fortsatte han sedermera ihärdigt och följdriktigt
för att bemantla det uppror, hvarigenom han stötte sin brorson
och laglige konung från tronen. Denna politik öfverlemnade
han äfven i arf åt sonen, hvilken ständigt ansåg sig eller
låtsades anse sig hotad med vedergällning, och hvilken i svenska
folkets flitigt underblåsta räddhåga för polskt öfvervälde erhöll
medlet att föra krig mot republiken.
Först genom hertig Karls infall i Lifland hösten år 1600
råkade Sverige i krig med nämnda republik. Detta infall var
således från Sverges sida ett anfallskrig — en omständighet
som sedermera framhölls af polska statsmän — men hvilket
dock gick så illa, att svenskarne redan hösten 1601 drefvos
tillbaka till Estland, som blott med svårighet kunde bibehållas,
hvilket ännu mera blef fallet efter Rigas misslyckade
belägring och nederlaget vid Kirchholm 1605. Förmodligen hade
landskapet äfven då gått förloradt, om ej polackarnes
inblandning i de ryska förhållandena jemte inre oroligheter
mellan-kommit, hvarefter Karl IX genom en dylik inblandning från
svensk sida försökte fortfarande sysselsätta dem på samma
område — med hvad påföljd hafva vi sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
