Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
j. MANKELL.
10
som nu trodde sig om att ensam kunna fullfölja kriget, icke
något bestämdt svar.
Märkligt är imellertid, att Gustaf Adolf vid denna tid, trots
alla förespeglingar för riksdagen1), icke ansåg faran från polska
sidan större, än att han redan då kunde offensivt inblanda sig i
tyska kriget. Redan då ansåg han sig äfven böra försäkra
staden Stralsund om bistånd, i händelse behof deraf gjordes2).
Den enda verkliga fara, som då kunde hota Sverge, var
från Danmark. Men sedan Kristian IY inblandat sig i tyska
kriget och faran från den sidan följaktligen tills vidare upphört,
kunde Gustaf Adolf odeladt egna sin uppmärksamhet åt Polen
samt derstädes ånyo gå anfallsvis till väga. Under
sommarfälttåget 1625 och vinterfälttåget till 1626 lyckades han äfven icke
allenast genom Dorpats och Kockenhusens intagande fullända
Liflands eröfring, utan äfven genom segren vid Wallhof samt
intagandet af Birzen, Bauske och Mitau besätta Kurland. Kring
finska och bottniska vikarne reste han hem till Sverge, hvilket nu
var alldeles betryggadt.
I Tyskland förmådde konung Kristian under 1625 års fälttåg
att mellan Wesern och Elben bibehålla jemvigten med Tilly,
på hvars högra flank likväl på hösten Wallenstein hotande
uppträdde med sin nybildade armé, förnämligast för att mot ligan
representera den kejserliga magten i Tyskland.
Under våren 1626 fattade Gustaf Adolf det vigtiga beslutet,
att i Lifland gå defensivt till väga, men i stället flytta krigets
offensiva del till Preussen. Närmaste afsigten härmed var att
tillspärra Weichsel-mynningarne, likasom han förut gjort med
Dünas och Nevas mynningar, och derigenom beröfva polackarne
deras vigtigaste in- och utförsel, samt sålunda göra dem benägna
till en fred, hvars förnämsta vilkor fortfarande var det dynastiska,
nemligen Sigismunds afsägande af alla anspråk på svenska
kronan och erkännande af Gustaf Adolf såsom konung. Men
derjemte hoppades han att förhindra hvarje polsk utrustning till
sjös från Danzig och erhålla den goda inkomsten af de preussiska
tullarne. Slutligen kunde han möjligtvis framtränga till Warschau
eller också deltaga i tyska kriget, när sådant befanns lämpligt,
hvilket sistnämnda syftemål sannolikt icke var det minst be-
*) Se Gustaf Adolfs skrifter s. 213 och riksdagsbeslutet hos Stjernman.
2) Hallenberg V, s. 339.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
