Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
gustaf ii adolfs deltagande i trettioåriga kriget. ,
445
erbjöd slutligen sina bona officia för åvägabringandet af
fredlig öfverenskommelse med kejsaren o. s. v.1). På detta bref
svarade Gustaf Adolf först vid hemresan från Preussen, i
Kalmar den 17 September, i allmänna ordalag, med förnekande
af de kejserliga truppernas inträdande i polsk tjenst, men med
yttrande af sin beredvillighet till fredliga underhandlingar o. s. v.2).
Genom sin hastiga afresa till Preussen hindrades Gustaf
Adolf att personligen öfvervara den riksdag i Stockholm, som
var utlyst till den 31 Maj. Det var icke utan oro han motsett
densamma, hvarom vittnar hans instruktion för rådet (af den 19
Maj), deri detsamma uppmanas med ali flit öfvertala ständerna
till K. M:ts mening och intention samt framhålla faran från de
kejserske och den påfviske liga, och hvari äfven det fallet är
taget i betraktande, att ständerna icke skulle låta sig
»persva-dera» till fortsatta uppoffringar3). I förhoppning att konungen
möjligen skulle hinna återkomma från Preussen, uppskjöts
propositionens öfverlemnande ända till den 12 Juni, då likväl
såväl densamma, som de föregående höst till polackarne
öfverlemnade vilkoren för fred eller stillestånd, äfvensom fredsvilkoren
till Lübeck framlades.
Det var icke utan skäl, som konungen hyst oro för denna
riksdag, fastän han i propositionen framställt de utländska
förhållandena i den dager, han sjelf ansåg lämpligast. Ty adeln
gjorde invändningar mot de fortsatta ansträngningarne, och
borgerskapet klagade i häftiga ordalag öfver de bördor, som kriget det
ådragit och än ytterligare skulle medföra samt öfver handelns
och näringarnes deraf följande förfall. Men adeln gaf dock efter,
och borgerskapet tvangs af rådet att lemna ett annat svar och
bedja om förlåtelse4). Slutligen åvägabragtes ett riksdagsbeslut,
som af rådet efter konungens föreskrift formulerades och af
ständerna underskrefs den 29 Juni5). Dess hufvudsakliga innehåll
är följande.
Riksdagen ansåg sig hafva blifvit sammankallad för att
besluta om fäderneslandets och dess grannars säkerhet (Danmarks
0 Chemnitz s. 29.
2) Gustaf Adolfs skrifter s. 604.
3) Riksrådets Protokoll s. 130.
4) Tham, Ridderskapets och Adelns protokoll; Kullberg, Riksr. Protokoll
s. 145 o. f.
®) Stjernman, Riksdagars och Mötens beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
