Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
.!. mankell.
78
en betydligt öfverlägsen styrka. I förra fallet skulle konungen
ej underlåta att våga en strid med fienden, i hvilken han med
sina soldaters tapperhet och Guds hjelp hoppades segra. Men i
sednare fallet §kulle han lägga sig i en god och fördelaktig
ställning, i hvilken han ej kunde åtkommas, samt derigenom nödga
fienden att af brist på lifsmedel konsumera sin stora magt i de
förstörda landsändarne och sålunda bereda sig vägen till segern.
Hvad slutligen anginge hans egen person, hade han aldrig
dragit i betänkande att våga sitt lif för fäderneslandets skuld,
hvilket bevisades af det blod han gjutit och de talrika ärr han
ännu bar på sin kropp. Utan Guds vilja skulle ej ett hår på
hans hufvud krökas; och samme Gud, som förut så många
gånger underbarligen bevarat honom, skulle äfven nu göra det, om
det skedde till Hans ära och den evangeliska kyrkans bästa
samt undersåtarnes fromma. Yore det likväl Guds vilja, att han
skulle låta sitt lif, så skulle han med glädje gå ur denna
verlden, då han lemnade riket i händerna på sitt trogna riksråd,
hvilket äfven skulle blifva en förmyndare för hans späda dotter
och med faderlig omsorg vaka öfver hennes bästa».
Såsom var att förvänta, segrade denne konungens mening,
framförd med hans glödande vältalighet, öfver den motsatta.
Men den opartiske läsaren lärer det ingalunda undgå, att flere
sakförhållanden ieke voro rätt framställda, att förevändningar
till krig aldrig saknas för dem, som önska det, och att de
bättre skälen funnos på deras sida, som ville hafva fred,
äfvensom att många bland de skäl konungen anförde, särdeles
för ådagaläggande af framgångens möjlighet, med ännu större
berättigande kunde användas såsom stöd för obehöfligheten af
Sverges inblandning i kriget. Märkligt är äfven att under hela
öfverläggningen intet ord nämndes angående nödvändigheten af
den evangeliska lärans upprätthållande eller Tysklands räddande
från den politiska träldomen, annat än likaledes såsom skäl för
framgången, i följd af befolkningens derigenom förmodade böjelse
för uppresning. Dylika skäl gömdes för de hemmavarande och för
efterverlden. Imellertid är konungens anförande ur den
synpunkten af särdeles intresse, att han deruti med snillets förutseende
gissningsförmåga genomskådade krigets blifvande gång och i stort
uppdrog dess strategiska grunddrag.
Anmärkningsvärdt måste likväl förefalla, att Gustaf Adolf,
då han nu en gång bestämt sig för att fortfarande kriga, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
