Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
gustaf II adolfs deltagande 1 trettioåriga kriget.
489
På denna bana införde Gustaf Adolf svenska folket genom
sitt deltagande i tyska kriget, som derigenom blef trettioårigt.
Så måste nutiden, med dess mera utvecklade begrepp om
nationers lycka ocli furstars pligter döma. Att icke samtiden
gjorde detsamma, utan ansåg Gustaf Adolf såsom ett mönster
för regenter, bindrar icke domslutets rigtighet. Ur synpunkten
af samtidens åskådningssätt måste ban dock bedömas såsom
menniska, annars blefve domen orättvis. Äfven ban var ett barn af
den tid, da krigisk ära samt yttre magt ocli ståt ansågos såsom
högsta målet för hugstora och snillrika furstars verksamhet. Om
folkens lycka och välstånd bekymrade sig ingen. De voro blott
verktyg, som kunde begagnas så länge de höllo ihop, blott
svampar, som kunde kramas så länge något fanns att taga ur dem.
Så tänkte äfven Gustaf Adolf. Han trodde sig handla
fullkomligen rätt och i öfverensstämmelse med sina pligter såsom regent,
då ban till det yttersta öfveransträngde sina undersåter för att
öka deras antal och sin egen ära. Liksom Karl X och Karl
XII var han tillika naivt ocli upprigtigt gudfruktig och förde
ständigt den Högstes namn på tungan samt trodde sig, liksom
desse, handla efter Försynens planer, då han utsög sitt folk och
störtade millioner i elände för att tillfredsställa sin äregirighet
och krigslystnad. Om religionen verkligen ingick såsom
driffjäder till hans deltagande i tyska kriget, sä var det åtminstone
blott under form af de lutherska dogmernas upprätthållande, men
ingalunda för förverkligandet af religionsfrihetens höga idé,
hvilket han aldraminst tålde inom egna stater. Liksom hos
nyssnämnda båda konungar, hade krigföringens lidelse hos honom
tagit öfverhand, och blott döden kunde, liksom i afseende på dem,
hindra honom att fortgent hejdlöst öfverlemna sig åt densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
