Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVIII
granskningar och anmälningar.
4
fallningar ofta voro lika tanklösa och hvarandra motsägande, som
lömska och grymma. Det är då ej på beundran för hans regentduglighet
man skall bygga sitt intresse för honom, ja — huru litet han än
tvekade att doppa sina händer i adligt blod — ej ens på hans förmenta
nitälskan för "folkets" sak. Och icke dess mindre är ett sådant intresse
fullt berättigadt. Erik var likväl den store Gustaf Vasas
högtbegåf-vade, olycklige, förlorade son, en grubblande natur, som stod på
gränsen mellan vanvett och — man har åtminstone sagt det — snille.
Men derjemte var han en äkta representant för dessa renässansens
furstar, som blomstrat i Italien vid medeltidens slut och ännu
blomstrade vid huset Valois’ hof; en fm, talangfull vällusting, som tömt
nöjenas pokal ända till dräggen, och som nu fann ett nytt
retnings-V medel för sina slappade nerver i anblicken af sina offers dödsryckningar.
I sanning, det är icke furstar af det slaget historien lär oss älska och
vörda; och likväl synes åtminstone oss den i det hela eländige Erik
såsom personlighet vida intressantare än — t. ex. — den nyktert
förståndige Karl XI, att icke tala om den ända till faddhet beskedlige
Adolf Fredrik.
Men vi återvända till hr M:s bok. De tryckta verk, på hvilka
denna är byggd, finnas alla i hvarje någorlunda väl försedd boksamling
och hafva således ej varit svåra att få kännedom om. Lika litet
mödosamma böra arkivforskningarna hafva varit, då hr M. under dessa
uteslutande vandrat på riksregistraturets jemna stråt. Ett undantag skulle
väl den dom öfver Jöran Persson vara, hvilken omtalas såsom
befintlig endast i afskrift ("E. XIV:s fall", s. 162 n. 28), men uppgiften
hvilar på ett misstag, ty denna dom öfver Göran af d. 5 Sept. 1567
är — liksom domen af d. 19 följande Oktober, hvilken hr M. ej
omtalar — länge sedan tryckt i Handl. rör. Skand:s historia. — Hr M:s
förkärlek för riksregistraturet är så exklusiv, att han ej ens rådfrågat
hertig Karls registratur, som dock står på samma hyllor i Riksarkivet,
som det förra. Sant är, att hertiges registratur ej innehåller mycket
angående Erik XIV:s fall, men hvad som finnes der bör beaktas såsom
utgånget från resningens militäriske ledare. Ännu mera gäller detta
om Karls memoarer, hvilka — som kändt är — redan år 1759
utgåfvos af Bergius. Att de äro klädda i rimkrönikans otympliga och
smaklösa drägt borde ej hafva skrämt hr M. att taga kännedom om
dem. — En skildring af Erik XIV:s fall måste bestå dels af en
berättelse om resningen mot konungen, dels ock af en sådan om
riksdagen år 1569, vid hvilken han förklarades för afsatt. De upproriskes
framgångar under sjelfva resningen tecknar hr M. in i detalj, såsom
man kunde vänta af den aktade krigshistorikern, inen deremot har
han — åtminstone synes det oss så — allt för lätt vidrört frågan om
Eriks afsättning. Hvad han förtäljer derom inskränker sig till utdrag
ur den bekanta skriften "Sann och rättmätig orsak–till Erik XIV:s
afsättande 1569" (Stiernman: Riksdagsbeslut, I, s. 286-311). Om
sättet, huru denna skrift, som särskildt för hr M. måste vara af det
högsta intresse, kommit till, får man ej veta något, och det ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
