Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
memoire-litteratur från gustavianska tiden.
XIII
dornen om lifvet bakom kulisserna på den scen, på hvilken vi genom
riksdagsprotokollen få tillfälle att se blott hvad som tilldrager sig
inför öppen ridå. I en temligen vidlyftig inledning till arbetet har
utgifvaren, en grundlig kännare af den gustavianska tidens historia, med
värme skildrat Johan von Engeström som politisk personlighet i skenet
af hans tids allmänna förhållanden, en skildring, som har rättmätiga
anspråk på att gälla för något mera än en vanlig biografi. — I sina
anteckningar är von E. temligen knapphändig rörande 1771—7*2 års
riksdag och inskränker sig till ett referat af åtgörandena inom
pro-tokollsdeputationen, hvaraf han var ledamot, samt en karakteristik af
hennes öfriga medlemmar. Vid den äfvenledes ganska korta skildringen
af 1778—79 års riksdag belyser han företrädesvis behandlingen af den
instruktion för bankoutskottet, af hvars tillkomst von E. hade så stor
förtjenst. Det var von E., som väckte förslag om en dylik
instruktion, för konungen ingalunda behaglig, och sålunda rubbade den vana,
som "myckenheten på riddarehuset" efter revolutionen i akt tagit,
nemligen "att vid alla saker genast begära proposition och besvara
den med ia." "Ifrån den stunden", säger vår antecknare, "blef den
vanan bruten och jag tror, att min lilla dristighet haft någon del
deruti." Han har rätt, men är för blygsam; hans uppträdande var
som den molnfläck på himlahvalfvet, i hvilken den erfarne sjömannen
ser ett stormens förebud. Vid 1786 års riksdag drogo molnen ihop
sig. Teckningen af detta riksmöte, "glanspunkten i von Engeströms
politiska lif," såsom utgifvaren mycket riktigt anmärker, har von E.
gjort ganska utförlig och i dagboksform. Den rol, han spelade i de
med styrelsen missnöjde "patrioternas" eller "landt-partiets" opposition,
var visserligen icke en ledares. Men han stod ledaren —■ Axel von
Fersen, von E:s statsmannaideal — mycket nära: han gick utan att
dock låta leda sig annorlunda än han sjelf ville dennes ärenden och
kan derför meddela saker af vigt. Ett och annat af
partihufvudmän-nens öfverläggningar unclanhölls honom likväl. Han klagar harmset
deröfver men hade mod nog att "låta allmänt väl gå framför
personliga konsiderationer." Han arbetade oförtrutet på partiets stadga och
endrägt, dock med lofliga medel. "Ära vare Gud," utbrister han,, "inga
pengar fläckade våra vänner, något våra motståndare." Om 1788—89
års riksdag har von E. yttrat sig endast i tvänne bref till brodern
Lars, men dessa bref, skrifna med hela lidelsen hos en "patriot", som
ansåg Gustaf IILs ryska krig omoraliskt, domen öfver Anjalaförbundet
orättvis och hade sinnet uppfyldt af onda aningar om stundande våld
och sin fiendes seger, dessa bref afspegla på det lifligaste det
febertillstånd, som föregick katastrofen på riddarhuset. "Jag slutar nu att
skrifva," så lyktas hans senare bref, "för att kläda mig och gå ut att
höra, huru nära vi kunna hunnit till fäderneslandets undergång". Som
von E. icke bevistade 1792 års riksdag, innehålla hans anteckningar
intet om denna. Öfver tilldragelserna strax efter konungamordet, i
hvilket von E. ansågs delaktig, meddelas en af honom i dagboksform
affattad berättelse och hans från fängelset till öfverståthållareembetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
