Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXVIII
granskningar och anmälningar.
12
ingifna skriftliga anföranden. Dessa senare äro hopsatta med von E:s
vanliga käckhet. Han nekar i dem bestämdt för att hafva någon som
helst andel i missdådet. Han förklarar sin afsky öfver sjelfva
gerningen, som utfördes af "en vildsint menniska," men söker framlägga
skäl, hvarför "ädla menniskor kunnat i mer eller mindre mån deltaga
i densamma." Skälen, säger han, voro "nöd" och "ren förtviflan",
framkallade af frihetens förlust, af den oro, vidt utseende
penningeställningar ingåfvo "hvar tänkande menniska", af 1788 års händelser
och "smutskastningen på hela adelsståndet" samt arresteringarna 1789.
Men hans skäl äro framstälda med för mycken glöd för att kunna
gälla för den lugne, ännu mindre den af dådet upprörde granskarens
utredning; det är en apologi för det skedda. I 35 bref, de allra
flesta till Lars von E., meddelas författarens politiska iakttagelser och
intryck under åren 1793—1805. Dessa brefs egentliga värde ligger
i den ganska utförliga skildringen af den allmänna hushållningen och
statens affärsställning, om hvilken von E. såsom fullmäktig i
riksgäldskontoret egde en temligen djupgående kännedom, samt i berättelsen
om 1800 års riksdag, med hvilken von E.-s politiska verksamhet
ändades. Som statsekonom gaf han företräde åt hattpartiets "genereusa
hushållning". —■ Utgifvaren har i ett tillägg såsom en kommentar till
Johan von Engeströms kortfattade bref rörande tilldragelserna vid 1789
års riksdag, meddelat fyra bref från kanslirådet N. von Rosenstein till
Lars von Engeström. De äro skrifna i akt och mening att vara ett
slags rättfärdigande af Rosensteins misstydda politiska uppträdande
och belysa hans förhållande till Gustaf III, i synnerhet vid den ofvan
nämnda tidpunkten.
Den som svensk minister i Berlin år 1783, vid endast 37 års
ålder, aflidne friherre Gustaf Johan Ehrensvärd, syskonbarn med den
fräjdade Carl August Ehrensvärd, har i de "Dagboksanteckningar", med
hvilkas förande han efter ett "ofta fattadt beslut" ändtligen grep sig
an, behandlat en ringa del af de tolf år (1767—1780), han
tjenstgjorde som kammarherre vid Gustaf III:s hof. Anteckningarna
omfatta nemligen endast sommarmånaderna 1776, senare hälften af 1779
och förra hälften af 1780. Den af hr Montan nu utgifna delen af
dessa memoirer rör sig kring de två först nämnda åren och innesluter
derjämte Ehrensvärds bekanta uppsats "Om svenska teaterns uppkomst";
en ny del, innehållande återstoden af "journalen", lär inom kort vara
färdig att lemna pressen. Som dagboken är infattad inom en så trång
tidsram, vore man frestad tro, att författarens skildring vore så med.
Men han har icke nöjt sig med en kronologisk uppräkning under den
angifna tiden utan satts i tillfälle att upplysa om ett och annat af
äldre dato vid de tätt förekommande teckningarna af märkligare
samtida och deras lefnadslopp. Dessa små biografier ega ett långt ifrån
ringa historiskt värde och gifva åt anteckningarne mycket interesse.
De äro i allmänhet skrifna med den tillspetsning och den effektfullhet,
en och annan gång det effektsökeri, som utmärka stilister af den franska
skolan, och förråda ofta en drabbande omdömeskraft. Exempelvis må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
