Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXVIII
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
38
detta kloster, hvilken äfven kan tjena såsom bevis att material till en
vida innehållsrikare skildring än författarens, ingalunda saknas.
N ann o Kärl in g var född 1432 och erhöll 1446 abboten Arvids
tillstånd att, ehuru ännu icke 14 år gammal få inträda i klostret för
att derstädes erhålla undervisning. Lifvet i klostret ägde intet behag
för denne yngling. Han började snart längta derifrån och utverkade
derföre att en påflig penitentiarie gaf 1449 biskop Laurentius i Vexiö,
hvars stift Nanno tillhörde, i uppdrag att, i händelse denne icke
ingått i novis-åren eller afgifvit klosterlöfte, vare sig hemligen eller
offentligen, för honom öppna klosterportarne. Resultatet af biskopens
undersökning blef att Nanno Kärling blifvit mot sin vilja qvarhållen
i klostret utan att någonsin hafva velat egna sig åt klosterlifvet. Hvad
som företrädesvis lockat de vördiga fäderne i Varnhem att qvarhålla
den unge mannen omtalas naturligtvis icke, men dertill kan lätt slutas
af hvad som sedermera följde. Ar 1460 var Nanno icke längre i
lifvet. Han hade, en gång lyckligen befriad ifrån munkkonventets hårda
lagar, inträdt i äktenskap med Christina Christiernsdotter (Lejonhufvud)
och hade med henne barn, åtminstone en son, som likaledes kallades
Nanno (Nannesson K.). Han lemnade äfven efter sig en
förmögenhet, som synes hafva varit den förnämsta anledningen för klostret att
icke någonsin vilja gifva mannen sin frihet igen. Efter hans död
uppstod nämligen en långvarig process, hvarvid klostrets ombudsman
var riddaren Erik Holmstensson i Tuna, som (år 1460P) inför biskop
Olof i Vesterås, Kettil, postulatus i Linköping, abboten Rodolf i
Alvastra samt flere riddare, hvilka då af konung Christiern
sammankallats till Vadstena, yrkade att arfvet efter Nanno måtte frånkännas
hans enka och barn och tilldömas Varnhems kloster »alldenstund
Nanno der varit munk». Enkans målsman åter var Karl
Erengisles-son. Han företedde ofvan anförda bevis på att N. endast ofrivilligt
qvarhållits i klostret, hvarföre Nannos enka och barn tillerkändes
rättighet till det ifrågavarande arfvet. Lätt kunde dock icke
varnhems-munkarne förmås att uppgifva sina anspråk. De vände sig nu till
Rom och processen fortfor ännu 1474, då påfven Sixtus IV befalde
biskopen i Skara att döma mellan dem och Nannos enka och barn,
samt att »om han så för godt fann, stadfästa biskopens i Vexiö
utslag». Af sist anförda ord kan man sluta att denna gång det icke
ville lyckas klostret i Varnhem att på detta sätt komma i besittning
af jordiska håfvor. Karl Erengislesson synes hafva fört Christinas
talan med framgång. Han vann äfven hennes hand ehuru vi icke
kunna med visshet säga när detta skett.
—rst—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
