Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
ILLUSTRERAD VERLDSHISTORIA. III.
LIII
ifrågavarande tiders historia — är den synnerligt sakrik och innehåller
en mängd intressanta uppgifter. Författaren är fullt hemmastadd i
deri krångliga kronologien på Merovingerrias tid och rör sig med van
försigtighet mellan tvistiga meningar. Isynnerhet kapitlen om
samhällsskick och kyrkoorganisation öfverflöda på läsvärda detaljer och
förete en mängd anknytningspunkter till den följande utvecklingen.
Dock framskymtar stundom en förslagsmening eller ett hugskott något
oförmedladt (t. ex. om antrustioner och vasaller, om parlament och
hofrätt) och skildringen af de senare merovingernas öden urartar i
sin korthet stundom till en något torr och svårsammanhållen
regent-längd. Man kan ej undgå att någon gång sakna Augustin Thierrys
anslående berättelser, och Gregorius af Tours kunde utan tvifvel ha
lemnat ännu flera karakteristiska bidrag för tidens skildring. Men af
hela den invecklade frågan om uppkomsten af de nya
samhällsklasserna i det frankiska rikets sköte, har Hr Hammarstrand gifvit en, så
vidt vi kunna bedöma saken, mycket förtjenstfull utredning, liksom af
de vigtiga förändringarna i tingsförfattningen, dessa om möjligt ännu
svårare att på samma gång skildra kort och klart. Framställningen af
förändringarna inom de ofries och höriges stånd synes oss likaledes
vara särdeles väl utförd.
Såsom redan blifvit nämdt, har utgifvaren af Illustrerad
Verldshistoria, Hr Wallis, sjelf utarbetat största delen af det tredje bandet.
Han fullföljer dels det byzantinska rikets historia i mycket
sammanträngd form, dels upptager han skildringen af de vesterlänclska folken,
der Hr Hammarstrand lemnade dem, d. v. s. från och med slaget vid
Testri år 687. Äfven i skildringen af samhällsskicket ansluter han
sig nära till sin föregångare, ej endast till det yttre, utan äfven i
afseende på uppfattningen, så t. ex. i afseende på förhållandet mellan
antrustioner och vasaller, hvilket det kanske hade varit bäst att rent
af gå förbi under tystnad. Så vidt vi kunnat finna, är nämnda fråga
ännu ett tvisteämne mellan de lärde. — Karl den store är, med
ledning af hans berömde biograf Einhard, tecknad med synnerlig omsorg
och äfven utförlighet.
Englands äldsta historia börjas, i olikhet med de andra
germaniska folkens, af Hr Wallis och behandlas sedermera ganska utförligt.
Hvad sjelfva eröfringshistorien vidkommer, saknar man antydan derom,
att germanernas landstigningar skedde på flera olika ställen af kusten,
från Northumberland till Vessex, icke ensamt i Kent, och att de
vigtigaste germaniska rikena på ön sålunda egde ett sjelfständigt ursprung
gentemot hvarandra. Det torde vidare förtjena anmärkas (s. 179) att
namnet »angelsachsare» uti vidsträcktare användning endast tillhör den
nyare tiden, eller snarare en äldre historisk skola under densamma.
I samtida skrifter förekommer ordet jämförelsevis sällan, och namnet
»engler», engelsmän, är redan före den normandiska eröfringen det
oftast brukade namnet på folket i sin helhet, ett förhållande, som
icke saknar ett visst intresse. På stycket om dessa de äldsta
engelsmännens andliga odling (s. 180) kunde gerna ha framhållits, att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
