Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 w. jakrzewski: po tjcieczce henr y ka. dzieje bezkrólewia. LXV
17) W. Jakrzewski, Po ucieczce Henry ka. Dzieje
bezkró-lewia 1574—1575. (V. Jakrzewski: Efter Henriks flykt.
Historia om Interregnum 1574—1575). Krakau.
Akademiens förlag 1878. XVI + 440 sid. 8:o.
Under det att historien om det polska interregnum åren 1572—
1573 och Henriks af Yalois konungaval, i sednaste tid erhållit talrika
bearbetare, bar interregnum efter Henriks flykt hittills blifvit föga
uppmärksammadt: utom i en gradual-afhandling af ringa värde är
detta ämne ingenstädes utförligare behandladt. Men helt nyligen har
ett verk utgifvits, hvars titel vi ofvan anfört, och hvilket fullkomligt
fyller denna lucka i den polska historiska litteraturen. Herr Yincenz
Jakrzewski, professor i historia vid universitetet i Krakau, har, sedan
en längre tid tillbaka, på det sorgfälligaste sysselsatt sig med denna
tidrymd och framlägger här resultatet af sina studier. Verket är bygdt
på en grundlig kännedom om de tryckta och handskrifna polska
källorna, vidare om den ryska litteraturen och slutligen om det
utomordentligt rika materialet i statsarkivet i Wien, och innehåller en
särdeles väl skrifven och med stor skicklighet framstäld bild af de
polska förhållandena isynnerhet ifrån Henriks flykt och till dubbelvalet
den 12 och 14 December 1575. Fortsättning af historien om
interregnum ämnar författaren meddela i ett kommande band.
Vi vilja nu försöka att, efter författarens berättelse, här i korthet
angifva Sveriges andel i detta interregnum.
Vid Henriks val hade konung Johans kandidatur vunnit för sig
alla de röster, hvilka voro emot den fransyska kandidaturen; efter
Stephan Bathori’s död besteg svenske prinsen Sigismund den polska
tronen; men under interregnum efter Henriks flykt icke blott icke
se vi något svenskt parti i Polen, utan vi icke ens höra talas om
någon enda mera inflytelserik och framstående partigängare för den
svenske konungen. Detta är i alla afseenden en besynnerlig företeelse,
ja så mycket besynnerligare som den svenska kandidaturen alis icke
hörde till de tomma hjernspökenas rike; tvärtom hade den mycket
för sig och dessutom var ju konung Johan besvågrad med det
Jagel-loniska huset, och polackarne hade öfver hufvud taget en icke ringa
pietet för ett regenthus, åt hvilket de en gång anförtrott sin kungliga
krona. Den svenske konungen stod dessutom i traktatsenligt
vänskapliga förhållanden till Polen; Polen och Sverige hade det
gemensamma intresse att i Li lifland kämpa emot Ivan den grymme;
Sigismund August, ledd af en skarpare politisk blick, hade dessutom bragt
ett förbund mellan Polen och Sverige till stånd; sultanen anbefalde
hos polackerne genom sin beskickning, vid sidan af en piast, det vill
säga en inföding, och voivoden af Siebenbürgen, uttryckligen konungen
af Sverige såsom kandidat, och dock höjdes under detta interregnum
knapt en enda röst för dennes kandidatur.
Hist. Bibliotek. Î878. V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
