Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XxxVIiI
granskningar och anmälningar.
66
Bevekelsegrunderna för ett sådant förfarande ligga icke i öppen
dag; vi kunna endast ana hvad som i de dåvarande polackernes
ögon syntes tala emot Johan III. Möjligtvis skadade det honom att
han för icke lång tid sedan hållits fången af sin broder och att han
nu innehade den svenska tronen på en icke alldeles oantastelig
rättsgrund, sedan han från denna tron nedstött sin broder och i sin tur
hållit denne fången. Möjligtvis stötte det äfven den polska adeln att
nan med hjelp af den högre svenska aristokratien ernått kronan, och
denna polska adel hade just då talrika tvister och
kompetens-stridig-heter med polens stormän och kunde alltså frukta att konung Johan,
en gång i besittning af den polska kronan, skulle äfven i Polen ställa
sig på den högre aristokratiens sida. Att han var protestant, äfven
om han lutade åt katholicismen, skadade honom åter i det polska
presterskapets ögon; att han icke kunde förfoga öfver stora
penningesummor, gjorde honom icke ringa afbräck i förhållandet till mången
vinningslysten magnat, som ville af valakten draga äfven pekuniär
fördel. Dessutom var det dåvarande Sverige nära nog en terra
in-cognita för polackerne, och den svenske konungen, som sjelf icke
förfogade öfver någon stor makt, kunde icke lemna polska riket någon
särdeles stor hjelp. Äfven den omständigheten torde icke hafva talat
för denna kandidatur, att Johan endast sällan skulle hafva kunnat
lemna sitt land, och polackerne ville dock hafva en konung, som
uteslutande eller åtminstone företrädesvis kunde egna dem sin
verksamhet. iUla skäl talade redan under det första interregnum emot Johans
kandidatur och dock hade då funnits talrika anhängare för densamma.
Men framförallt lade väl den omständigheten hinder i vägen för
hans val, att polackerne ännu blott så tillvida kände till den svenske
konungen, som han oupphörligen hade framträdt med sina anspråk i
Polen, att de sålunda visste hvad han af dem begärde men icke kunde
veta hvad han för dem ämnade göra. Under det att de andre
kandidaterne nemligen sökte öfverbjuda hvarandra i sina erbjudanden till
republiken, hade Johan hittills blott uppträdt med sina anspråk på
den polska skatten. Sedan en längre tid uppehöll sig i Polen ett
Johans sändebud Andreas Lorich, en såsom det synes icke särdeles
van diplomat, och plågade konungen och ständerna oupphörligen med
betydliga pecuniära, till allra största delen blott alltför väl grundade,
anspråk, Konungen begärde nemligen utbetalandet af den åt hans
gemål Katarina utlofvade hemgiften, vidare den henne, efter hennes
moders död, tillfallande andelen i dennas qvarlåtenskap, slutligen sin
hos Sigismund August innestående fordran; efter Sigismund Augusts
död begärde han dessutom verkställandet af dennes testamente, i
hvilket äfven Katarina var med vissa anvisningar ihågkommen.
Med dessa ärenden infann sig Lorich vid mötet i Warschau och
framlade dem i ett längre tal inför senaten. För att göra kronrådet
så gynnsamt som möjligt stämdt för sin herre, utlät han sig den 9
Sept. 1574 vidt och bredt öfver konungens vänskapliga sinnesstämning
för Polen samt om sin bedröfvelse då han erfor Henriks så oförut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
