Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
en forskare att uppdaga ett begånget misstag ocli att återställa den
rätta läsarten. Ty att misstag kunna begås, är ju obestridligt. Äfven
de bäste kunna fela. Men derföre är det af vigt, att man har så
mycket som möjligt qvar af textens grunddrag, för att, om man ej
har tillgång till handskriften, kunna utfinna det rätta, i fall en oriktig
tolkning egt rum. Om t. ex. ett ord förekommer, hvars första
skriftecken en utgifvare tolkar som ui och läser ordet för uiribus, och då
ändrar det första u, enligt hr H:s förslag, till v, huru mycket svårare
har då ej en annan, — som ej har tillgång till sjelfva urkunden,
men som riktigt finner att viribus omöjligen passar in med
meningen, och ej vet hvilka bokstøfsformer skriften företett, eller hvad
som är ändradt af utgifvaren — huru mycket svårare har han icke
att komma på det klara dermed att ordet bör läsas iuribus. IJade
deremot utgifvaren blott skrifvit uiribus, låtit bokstäfvernas »stafvar»
stå qvar, så hade detta varit mycket lättare. På samma sätt om hvad
en utgifvare läser för ii, förenklas till ?’, men i sjelfva verket betyder
u eller n, så är beriktigandet af den korrumperade läsarten försvåradt.
Om en utgifvare följer förslaget att utbyta w mot u 1. v, och påträffar
t. ex. formen wylia, så kanske ändrar han detta till vylia (O: vilja);
men detta w begagnas ofta för att beteckna tvenne ljud, ett
konsonant- och ett vokalljud, således vu eller uv. Utgifvaren har kanske
förgätit detta och således sagt någonting helt annat, än hvad skrifvaren
afsett, och förvrängt meningen, som var uvylia (o: ovilja). I en
handling förekommer t. ex. orden »tiile gisler» på ett ställe der utgifvaren
tror sig hafva anledning att antaga att det betyder: »till gisler» eller
»till gislan». Det enligt hans förmenande af misskrifning tilkomna
e i »tiile» utstrykes, tiil ändras till till, och — utgifvaren har
korrumperat texten; men de fleste läsare skola sedan få svårt nog att utleta
att der borde stå hvad der stått, och att detta var namnet på en
person.
Man bör, menar hr H., kunna hafva det förtroende till en
utgifvare, af honom »kräfva en sådan underbyggnad och sådana
förstudier, att man med trygghet kan lemna sig ät hans ledning». Men
man kan tryggt säga att flertalet af dem som nu eller framdeles
komma att begagna tryckta urkunder, hvarken ega eller kunna ega
obetingadt förtroende till hvilken urkundsutgifvare som helst. Ja
hvilken sådan kan sägas aldrig hafva begått eller kunna begå fel,
och vi hafva nyss med ett par exempel visat, att sådana fel vida
lättare kunna begås, om utgifvaren anser sig hafva rättighet att göra
ändringar i den gamla skriften. En person vill t. ex. utgifva en
urkundsamling, och börjar dermed. leke innebär denna hans vilja eller
tanke om sin egen förmåga garantier för att han skall riktigt
återgifva de gamla handskrifterna, ofta ganska svårlästa och på olika språk.
Om han läst litet latin, hvem vet om han derföre kan säkert komma
till rätta med medeltidslatinet, med handskrifternas många
förkortningar, eller om han förstår modern tyska, hvem vet om han skall kunna
rätt återgifva de många gamla tyska dialekternas mycket skiftande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
