Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>
17 OM GUSTAF’ II ADOLFS DÖD. 11
venstra arm straxt ofvanför armbogen1), sa att den nedra
brottändan stod fram genom kläderna. Äfven konnngens häst hade
strax förnt fått ett pistolskott i halsen, så att han blef svår att
styra2). En stallmästare von der Schulenborgk3), red fram och
fattade hästens tygel, som naturligtvis fallit ur konungens venstra
hand, under det ett skri att konungen var sårad höjdes bland
de svenska ryttarne. Konungen steg af hästen och lät sitt sår
undersökas af de närvarande: benpipan stod fram genom
kyller-ärmens hål samt kunde icke jemkas så tillbaka, att ett
provisoriskt förband kunde anläggas utanpå kyllret. Derföre skars ett
ganska stort stycke bort af kyllerärmen kring hålet efter kulan,
men det lyckades ändå icke att lägga förbandet någorlunda
hjelp-ligt. Kyllret afkläddes derföre, såret hopsattes så godt som
möjligt medelst en kompress utanpå skjortärmarna, kyllret
påkläddes igen, konungen satte sig åter till häst, ropande att såret icke
var af någon betydelse, och uppmanade soldaterna att ånyo
anfalla fienden samt tillgodogöra sig de redan vunna fördelarna4).
Men när hästen började galoppera, uppträdde häftiga smärtor i
såret som äfven blödde något. Gustaf Adolf befann sig så matt
*) Khevenhiller (II. 17), Th. XII. s. 192.
2) Kreilsheim (II. 4). Richelieu (II. 15). Hästen finnes, som sagdt, på
Nationalmuseum, uppstoppad. Något märke efter såret kan ej upptäckas på
hans hals, men detta är helt naturligt, ty han lefde så länge att såret mycket
väl hann läkas.
3) III. 7.
4) Salvii bref till Johan Kasimir af 18/2s Nov. (II. 8). — I
»Deklarationen af 1633» (III 6), Droysen, a. st. s. 186, omtalas också »dass man I. K.
M. verbinden und umbkleiden gewolt». — Uppgifterna om denna förbindning
bestyrkas kraftigt af följande omständigheter: l:o Ar förbindningsåtgärden i
sin helhet högst naturlig och passande för omständigheterna; ett annat
handlingssätt skulle ha varit oförklarligt och nästan omöjligt. — 2:o På annat
rimligt sätt kan ej förklaras hvarföre hålet i venstra kyllerärmen är så stort
och har jemna kanter (såsom det synes på afbildningen). Äfven efter
läsningen af Lebers lösa uppgift (a. st. s. 317) är det omöjligt att tro »att en
krigskamrat och nära vän till konungen bad att få detta stycke af ärmen Q.) och
fick det» (af hvem?) samt »att i senare tid detta stycke profvades i hålet på
ärmen och passade noga».—Det behöfves sannerligen ej Droysens kritik för
att finna det otroliga och orimliga häri. — 3:o Var den packe, i hvilken
konungens vid Lützen begagnade skjortor förvarades, märkt med orden :
»Åtskilliga kompresser (Gust. II Adolf)» (I. 3), och innehöll, utom bitar af
skjortorna, en blodig linnehandduk, märkt med ett Gr med kunglig krona,
inbroderade med svart silke. Påskriften skulle vara oriktig och obegriplig
(ofullständig var den ändock), om ej denna blodiga handduk varit begagnad till
kompress. De persedlar, som tillhört Gustaf Adolf, äro mycket omsorgsfullt
ordnade och förvarade; de som han begagnade vid Lützen finnas för sig,
liksom de som han begagnade vid andra tillfällen (t. ex. Dirschau). — Hade
kompressen blifvit lagd utanpå kyllret så skulle den ha kommit bort, när
detsamma aftogs liket på slagfältet; hade den lagts under skjortärmarna, så
skulle dessa ha blifvit på något särskildt sätt sönderrifna eller sönderskurna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
