Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
A. J. AMNÉUS.
12
och illa, att han kände sig behöfva komma ur striden till skötsel
och hvila. Detta antydde han för hertig Frans Albrekt, enligt
den allmänna berättelsen, på franska, för att ej sänka modet på
de sina, och med de orden: »Mon Cousin! Tirez-moi hors d’ici,
car je suis fort blessé!»1). Hertigen skulle nu föra honom ur
striden, red intill honom och lade sin arm omkring hans kropp,
för att understödja honom2), Schulenborgk förde hästens tygel3),
kammarjunkaren Truchsess och en lifknekt redo bredvid och
pågen Leubelfing följde dem4). — I röken och dimman skilj des
de från svenskarna, men stötte i stället genast på några
kejserliga ryttare, af hvilka fyra stycken började förfölja dem. En af
förfölj arena, hvilken var klädd i blank rustning, kände igen
konungen, red i sporrsträck efter honom, utan att konungens
följeslagare trodde att det var en fiende5), och sköt honom, under
utrop: »det är den rätta fogeln, som vi söka», ett skott genom
ryggen, ungefär nedanför högra skulderbladet, och på så nära
håll att hans kyller brändes af elden från pistolen.
Stallmästaren släpte tygeln på konungens häst, drog sin pistol och
nedsköt den som aflossat skottet mot Gustaf Adolf, men blef
derigenom något efter samt skiljdes ifrån konungen, hvilken, ännu
i full fart, lyckades undkomma sina öfriga förföljare, ehuru de
voro honom så nära att deras vapen två gånger genomborrade
ryggstycket af hans kyller och skjortor utan att dock såra
kroppen6). Den medföljande lifknekten dödades, och en af ryttarne
satte sin pistol alldeles intill hertig Frans Albrekts hufvud och
aflossade skottet, som dock ej träffade, derföre att hertigen med
armen böjde undan pistolens mynning; hans kind sveddes dock
deraf7). Men i denna lifsnöd släpte han konungen, som genast
mellan handlinningen och armbogen, men såvidt märkas kan, äro de det ej:
att »kompressen» kom till efterverlden i sällskap med skjortorna från Lützen,
gör det också antagligt, att de varit samtidiga der. — Vanligen antages att
Grustaf Adolf »dolde sin smärta» när han uppmuntrade sina soldater till det
nya anfallet; detta är icke sannolikt, ty äfven ett så svårt sår som hans,
smärtar de första minuterna så litet, att han ganska väl kunde sjelf tro hvad
han sade. När smärtan sedan kom. dolde han den icke.
III. 4, II. 17.
2) II. 13. — Jfr Khevenhiller (II. 17) (hos Förster, Th. II. s. 327).
3) III. 7.
4) II. 5.
5) Richelieu (II. 15).
6) I. 2; I. 3. — Dessa hål i kläderna äro i Bilagan 2. betecknade med
N:is 2 och 7. Det ena af dem (N:o 2) har genomträngt kyllret och en skjorta;
det andra (N:o 7) kyllret och två skjortor. — Jfr II. 11. och III. 3.
7) II. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
