Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
A. J. AMNÉUS.
16
bringade fiendtliga regementet. Härunder var det som han blef
sårad i armen af ett skott från det fiendtliga fotfolket. Sedan
såret var ansadt och konungen med Smålänningarna i beredskap
till anfallet på fiendens fotfolk, var det som hertig Frans
Albrekt måste föra honom ur striden, dervid de genast stötte på
några fiendtliga ryttare, som började förfölja dem. Som detta
hände framför innersta delen af fiendens venstra flygel, måste
ifrågavarande ryttare hafva tillhört denna och i sådant fall Grötz’s
regemente. Öfverstelöjtnanten vid detta regemente hette Moritz
von Falkenberg1), en slägting till den stupade kommendanten i
Magdeburg, Didrik von Falkenberg, och några få dagar före
slaget vid Lützen lösgifven ur svensk fångenskap, der han varit
väl behandlad och personligen lärt känna Gustaf Adolf. Han
uppgifves allmänt såsom den der aflossat skottet genom
konungens rygg, och skulle således hafva varit den man i blanka
rustningen som, igenkännande konungen, förföljde honom och, under
utropet: »det är den rätta fågeln, som vi söka», aflossade sitt
skott, samt derefter dödades af konungens följeslagare, genom
ett skott under bröstet. Säkert är att han stupade i slaget och
att ingen framstått med påstående att någon annan aflossat
ifrågavarande skott, att ingen efter slaget lefvande tillegnat sig denna
ära. Oaktadt skottet fortsatte konungen sin ridt »i hertig Frans
Albrekts armar»2) åtföljd af lif knekten, kammarjunkaren
Truch-sess och pågen Leubelfing. I dimman och röken togo de vägen
längs de svenska linierna i stället för rakt emot dem, till dess
konungens krafter så sjunkit att han af vanmakt och plågor,
förökade af hästens galopp, föll af hästen, när hertigen ett
ögonblick släpte honom. Detta inträffade i närheten af den
nuvarande platsen för »der Schwedenstein»3), således framför in-
»Frankfurter Konversationsblatt» för den 18 Febr. 1845 ur
»Denkmalen des Landes Paderborn, von dem Fiirstbisclioíf F. Freiherr von
Fürstenberg» från latinet öfversatt af J. Micus. Då konungen fallit af hästen, heter
det vidare, och Falkenberg blifvit dödad, kom Johan Schneeberg från
Borkendorff, en by i stiftet Paderborn, tillika med adjutanten Georg von Oynhausen,
till stället, genomborrade konungens underlif, dödade honom och afklädde
liket. — (Så lyder en af de »utsmyckade» berättelserna, som länge hade tilltro.)
Falkenbergarnas gods hette Herstelle vid WeserfLoden. Jfr. s. 14 noten B.’
2) (II. 13). —- Detsamma berättas af Khevenhiller (II. 17). — Det ligger
ingenting otroligt från medicinsk synpunkt i en kort stunds fortsättande af
ridten, om den sårade kraftigt understöddes.
3) Denna sten vältades till den plats den sedermera innehaft på andra
sidan om landsvägen och ungefär 40 steg längre från Lützen än det ställe der
konungen föll, af dennes rid- eller lif knekt Jakob Eriksson, hvilken väl kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
