Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
A. J. AMNÉUS.
36
konungen af Sverige, då denne försökte att släpa honom med
sig. o. s. v. Kreilsheim (II. 4.) säger, att sedan konungen fallit
af hästen, fick han ett skott rätt genom hufvudet och två
stötar i kroppen. Theatrum Europæum (Th. 2. s. 748) omtalar
att, sedan konungen fallit af hästen, tillfrågade ryttarne den
ende lefvande af hans följeslagare, (hvilken här kallas »den
ene sadelknekten») hvem den sårade var, hvarpå denne svarade,
att det var en svensk officer, och blef skjuten o. s. v.
Richelieu (a. st. s. 341). omtalar, som sagdt, hela det Leubelfingska
uppträdet med namn och allt och med det för en läkares
uppfattning högst vigtiga tillägget att Leubelfing fann konungen
så svag att han knapt kunde tala1). Detta kunde de icke veta
på annat sätt än genom uppgift af någon vid uppträdet
närvarande, och ingen annan än Leubelfing var under hela
tilldragelsen nog nära konungen för att höra hvad som yttrades
och iakttaga hvad som försiggick. Det är också att märka att
de äldsta kejserliga historieskrifvarne icke känna till
Leubel-fings uppgifter. Men när Grualdo Priorati skref sin historia,
åberopade han redan berättelserna af en ung page, som följde
konungen2).
Leubelfing har således, när han återfanns på slagfältet,
redogjort för händelsen, och denna redogörelse är i sin helhet
bevarad, oberoende af von Khärs bref3)
Den Leubelfingska berättelsen är icke den berättelse som
grundar sig på brefven från von Khär och Leubelfing, fadern
utan den som grundar sig på pågen Leubelfing s uppgifter (till
flera personer, efter slaget vid Lützen).
Förhållandet är helt naturligt, om icke för svaghetens skull så för den
kanal, som öppnat tillträde till lungan för den yttre luften. En svag person
kan nog tala, men han talar sakta och tyst; en person med genomborrande
lungsår åter »kan knapt tala», har en viss svårighet och smärta vid att tala
(högt) äfven om krafterna äro rätt goda.
2) III. 5f s. 220. Han säger uttryckligen att utan pågens berättelse
»skulle man ingenting veta om konungens död».
3) Hade man genast funnit Leubelfings person, så hade de rykten ej
kunnat uppkomma, som beskylde Frans Albrekt för ett lönnmord, men som,
oberoende af fadern Leubelfings bref, befunnos opålitliga. Men dessa rykten
kunde ej heller fullt försvinna, så länge man icke kunde upplysa att det var
en annan person än Frans Albrekt som var närvarande viel konungens död.
Frans Albrekts onda rykte hos efterverlden har således uppkommit af det
misstaget att han ansågs hafva varit närvarande, och ensam närvarande, hos Gustaf
Adolf vid dödsögonblicket. Han trodde sjelf att så var, och omtalade i
Weis-senfels, dit han flydde, konungens död (Geijer).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
