Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
ELOF JTEGNÉR.
34
Till Danmark, hvars neutralitet var af icke mindre vigt än
Englands, förde man i Paris och Köpenhamn ett språk, beräknadt
att lugna farhågorna för öfvergrepp från Sveriges sida och hindra
krigiska åtgärder. Till danske ministern i Paris, baron Blome,
förklarade d’Aiguillon, enligt en engelsk ministerberättelse,
straxt efter underrättelsen om revolutionen, att Frankrike
och Spanien i hvarje fall skulle understödja konungen af
Sverige; men att Danmark icke hade något att befara, emedan
Frankrike skulle göra det till ett oeftergifligt vilkor, att hofvet i
Köpenhamn icke skulle blifva lidande genom den timade
händelsen. Dessa yttranden ansågos i London vara afsedda att
förmå Danmark att se upp till Frankrike såsom sin naturlige
beskyddare, medan man i Norden sökte att injaga förskräckelse
genom krigiska demonstrationer: Man underlät nämligen icke
från Danmark att straxt efter revolutionen utsprida rykten om
Sveriges anfallsplaner, samt lät i England, — hvars bistånd
man framför alla var angelägen att vinna, — förstå, att
konung Gustafs vänskapliga förklaringar så mycket mindre
vore att lita på, som man hade sig bekant, att han sökte väcka
missnöje mot danska regeringen i Norge. En fransk fregatt, som
uppehöll sig i de danska farvattnen, ansågs hafva till uppgift att
öfvervaka danska hofvets hållning samt misstänktes såsom en
förelöpare för en större styrka. Man uttryckte derjemte den åsigt,
att konungen af Sverige skulle se sig nödsakad att börja ett krig
— någonting, hvartill svenskarne dessutom genom de historiska
minnena från sin eröfringsperiod vore benägna — derföre att han
deri skulle finna en afledare för det missnöje, som alstrats genom
förlusten af landets frihet1). —Att öfvervinna denna misstämning
blef nu ett föremål för de franska diplomaternas ansträngningar.
Oaktadt de krigiska anstalterna i Norge var man emellertid,
sedan nian hunnit lugna sig efter första förskräckelsen öfver
revolutionen, på grund af nya föreskrifter från Ryssland, i
Köpenhamn långt ifrån att hysa anfallsplaner. Danska utrikesministern
Osten förklarade (2%) för Danmarks sändebud i Stockholm baron
Güldencrone, att man på Rysslands uppmaning undveke allt som
kunde uttydas såsom förberedelser till anfall. »Ryssland söker
sjelf vinna tid, och lärer hafva så mycket större skäl dertill som
kongressen i Focsiani nu är bruten och Ryssland tvunget att fort-
*) Blaquières depesch d. ; Suffolk 18/g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
