Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
ELOF JTEGNÉR.
34
af ett fredligt svar ernade han begifva sig till Carlskrona, för
att inspektera flottan; i motsatt fall ernade han stanna vid
arméen, och väntade att franske ambassadören skulle vara honom
följaktig under fälttåget.
Detta var långt ifrån det förbund mellan Sverige och
Danmark, som grefve Vergennes skulle söka åstadkomma! Trogen
sin regerings föreskrifter, förestälde han konungen vådan af detta
försök att förödmjuka Danmark, innan man kunde göra sig
fullkomligt trygg för Ryssland och Preussen. Han sökte öfvertyga
honom, att om Danmark skulle börja fiendtligheter, detta endast
kunde ske på uppmaning af de andra makterna, och framhöll,
att meningen med dess krigiska förberedelser just torde vara
att framkalla öfverilningar och förmå Sverige att blifva den
angripande parten, hvarigenom Danmark blefve fritt från ansvaret
för ett orättvist anfall.
En följande depesch (d. 9 Nov.), kort innan konungens
afresa, målar lifligt dennes stämning mot Danmark, i hvilken
familjehat och personlig ärelystnad hade en icke ringa andel.
Vergennes hade förestält honom, att det ej vore att undra öfver
om man i Danmark misstänkte konungens afsigter på Norge, då hans
hemliga agenters förehafvanden der under sommaren icke undgått
danska regeringens uppmärksamhet. Konungen, öfverraskad att
denna hemlighet ej var bättre bevarad, ville förneka tillvaron af
dylika stämplingar, eller åtminstone att han haft någon del deri ;
men Vergennes lät honom förstå, att hans underrättelser vore
tillförlitliga. »Dessa föreställningar, skrifver Vergennes, ehuru
oangenäma nog att göra, voro dock nödvändiga för att lugna
konungens förbittring mot Danmark. Jag har aldrig hos honom märkt
en sådan hetta och förtrytelse, och det var endast med möda
som grefve Scheffer, hvilken var närvarande vid detta samtal, och
jag kunde lugna honom och förmå honom att försäkra, att han
skulle nöja sig med att sörja för gränsens trygghet och icke
företaga något, som kunde gifva Danmark rättmätig anledning till
klagomål. Grefve Scheffer, som skall följa honom, skall
omsorgsfullt vaka deröfver. Det är lätt att inse, att konungen af
Sverige, under sin förbittring mot denna makt, icke kan vara
synnerligen benägen för en närmare förbindelse».
»Det skulle tjena till intet, fortsätter Vergennes, att skildra ett
uppträde, der hela häftigheten af hans lynne visade sig, och all den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
