Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772. 171 *
fördomsfulla motvilja mot detta land, som han insupit från
barndomen genom sin uppfostran, lades i dagen. Han förklarade till
en början, att han icke ville höra talas om någon förbindelse
med danska hofvet, så länge som det ej afstod från koadjutorskapet
i Lübeck och gjorde rättvisa åt hans hus i frågan om Holstein.
Efter första utbrottet, öfvergaf konungen frågan om
koadjutorskapet, men förklarade, att om konungen af Frankrike fordrade
att ban afslutade en allians med Danmark, så skulle han ej
sätta sig deremot, ehuru han icke hoppades på någon nytta deraf;
men endast under det uttryckliga vilkor, att man då ej
återupplifvade det fördrag — af 1749, om jag ej missminner mig 1) —
mellan hans fader, då kronprins af Sverige, och Danmark, enligt
hvilket den gren af holsteinska huset, som regerar i Sverige, i
händelse af den ryska grenens utslocknande, såsom eqvivalent
för sina rättsanspråk på Holstein skulle mottaga grefskapen
Oldenburg och Delmenhorst. Af konungens utlåtanden har
jag kunnat sluta, att det som gör hans motvilja mot denna
öfverenskommelse, icke ensamt är dess kränkning af hans familjs
rättigheter; utan det synes nästan som om hans aflidne fader,
hvilken af det då rådande hattpartiet förleddes och så godt som
blef tvungen att underteckna detta fördrag, ålagt honom såsom
en helig pligt att viel hvarje tillfälle protestera mot en
förbindelse, så skadlig för hans intressen. Det skulle ännu vara för
tidigt att söka ändra konungens stämning mot Danmark, och
dess hållning synes ännu hvarken tillräckligt säker eller
tillräckligt känd, för att arbeta för åstadkommande af en förändring;
men när tiden blir gynnsammare för vinnandet af detta mål,
skall säkert ett med goda skäl försedt bref från konungen af
Frankrike, för hvilken han har den största vördnad, verka mera
än alla en ambassadörs föreställningar» 2).
I ett egenhändigt bref till konung Ludvig XV, dateradt
samma dag som ofvan anförda samtal egde rum, meddelade Gustaf
III sin afsigt att begifva sig till gränsen på grund af Danmarks
rustningar i Norge, hvilka vore sä fruktansvärda, att de väckt
hans undersåters lifliga oro. »Om de blifvit företagna på grund
*) Fördragen liärom äro afslutade d. 25 April 1750 och 15 Maj s. å.
2) d’Aiguillons svar på denna depesch (rt/12 1772) uttrycker sin förhoppning
att konungen måtte öfvergifva »ses préjugés de jeunesse et. d’éducation», saint
inskärper ytterligare vigten af förbundet mellan de nordiska makterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
