Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
ELOF JTEGNÉR.
34
Med detta aktstycke slutar den diplomatiska fejd med
Danmark, som statshvälfningen framkallat. Men följderna af den
hotande hållning, som konung Gustaf intagit, dröjde icke att visa
sig, långt innan detta pennkrig var slut, och de svenska — och
franska — statsmännen fingo vigtigare saker att tänka på än att
vederlägga Danmarks rykten om svenska stämplingar i Norge. Sedan
krigsbullret på norska gränsen genom ömsesidig öfverenskommelse
tystnat, hoppades man i Stockholm att freden skulle vara
betryggad, åtminstone tillsvidare. Men de .danska klagomålen i
Berlin och Petersburg hade gjort åsyftad verkan. Konung
Fredrik II:s och hans broders bref till Sverige blefvo, om möjligt,
ännu mera hotande än förut, och kejsarinnan Catharina, hvars
vrede öfver statshvälfningen man trodde sig hafva blidkat, innan
de krigiska demonstrationerna mot vester företogos, började
plötsligt å Danmarks vägnar tala ur en hotande ton. »Huru vill ni
att vi skola kunna vara lugna för konungen af Sverige — yttrade
ryska utrikesminstern till franska sändebudet i Petersburg — när
det första bruk, han gjort af sin nyvunna makt, är att söka förmå
konungens af Danmark undersåtar till affall?»
Slutet af år 1772 och de första månaderna af 1773 blefvo
sålunda, oaktadt tvisten med Danmark syntes hafva blifvit bilagd,
en tid af oro och farhågor för Sverige. Utbrottet af ett allmänt
krig i Norden ansågs under en del af denna tid knappast kunna
undvikas.
IV.
I början af December 1772 ingingo de första oroande
underrättelserna från Petersburg. leke nog med att franska sändebudet
derstädes, Durand, icke hade annat att berätta om den föreslagna
alliansen mellan Sverige och Ryssland, än att grefve Panin deröfver intog
en envis tystnad, samt att denne i sina samtal visade en ovänlig
stämning mot Sverige. Svenske envoyén Ribbing, till hvars un-
och äfven politiska samtal med norrmän kunde väl af honom på eget
bevåg inledas, isynnerhet under en tid af hotande krigsfara, som närmast borde
hemsöka gränslandskapen Föga sannolikt är. att konung Gustaf III skulle
för dylika ändamål hafva velat använda en för honom alldeles obekant
person, hvars slägtskapsförhållanden — han var brorson till riksrådet och
kanslipresidenten grefve Löwenhielm, en af mösspartiets män — dessutom voro föga
egnade att ingifva förtroende. Hofjunkaretiteln, med hvars utdelande man
under frihetstiden var frikostig nog, användes emellertid såsom ett bevis på
att L. stod konungens person nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
