Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 OM SVERIGES YTTRE POLITIK EFTER STATSHVÄLFNINGEN 1772. 191 *
och den försigtige Vergennes, utan äfven hofvet i Versailles i
den lifligaste oro.
De franska ministerberättelserna från Stockholm under denna
tid gifva en målande skildring af den stämning, som dessa
underrättelser framkallat. Vergennes skrifver d. 9 Mars 1773: »Jag
har frän Durand erhållit underrättelser, som icke kunna vara mera
oroande. De tillintetgöra ända till hoppet, att den storm, som hotar
Sverige, skulle kunna uppskjutas, till dess Ryssland fått fria händer
i Polen och mot Turkarne. Grefve Lascy yttrar sig ännu
bestämdare i ett bref till herr Llano *). Han betraktar anfallet
mot Sverige såsom nära förestående, och tror att det skall följa
omedelbart efter sjöfartens öppnande. Det kan då icke dröja
länge: isarne, som vanligen ligga qvar länge, hafva i år redan
nästan helt och hållet försvunnit, och hafvet är fullkomligt fritt.
Af dessa båda ministrars berättelser synes det, som om
återställandet af Sveriges författning mindre lockar kejsarinnans
ärelystnad, än hoppet att med sina besittningar förena
storfursten-dömet Finland. . . . Durand gör rättvisa åt Panins ärlighet. Han
anser icke att denne velat bedraga honom genom sina heliga
försäkringar att de krigsförberedelser, som han anmärkt, endast
hade för afsigt att skydda ryska gränserna; men ryska
utrikesministern är sjelf bedragen. Man har ansett honom ega den
afgörande rösten i tsarrikets råd : han har icke ens varit sin
herrska-rinnas förtrogne. Grefve Orloff — hvars aflägsnande svenska
regeringen en gång beklagade, derföre att hans motvilja mot
konungen af Preussen vore känd, och emedan man ansåg honom
såsom den ende, som skulle kunna och vilja sätta en gräns för
dennes öfvermäktiga inflytande hos kejsarinnan — är emellertid
den, som synes mest hafva bidragit att bestämma Catharina II
till den krigsförklaring, hvarmed hon hotar Sverige och som hon
synes färdig att utföra».
Efter en hopplös skildring af Sveriges försvarslösa
belägenhet, hungersnöden och missnöjet i landet2), fortsätter Vergennes:
»Man förmodar att Ryssland skall taga sin utgångspunkt i detta
Spanska ministern i Stockholm.
2) Bref från Vergennes med liknande skildringar till d’Aiguillon och
Durand uppsnappades af ryska utskickade, och kunde naturligtvis ej
annat än öka modet hos ryska regeringen. Engelska ministern Grunning
in-berättar ^ Apr. 1773 från Petersburg, att han genom grefve Panin fått del af
ett dylikt bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
