Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
GUSTAF II ADOLFS DELTAGANDE I TRETTIOÅRIGA KRIGET.
245
Det sammanhang, som allt ifrån begynnelsen förefans
mellan det polska kriget och. det tyska, trädde med hvart år allt
tydligare i dagen, så tydligt att man ej förstår, Imr det knnnat till
den grad förbises af hr M. De stora rustningar — hr M. kallar
dem jättelika — hvilka Gustaf Adolf företog under
stillestånds-åren 1623—4, hade visserligen icke erfordrats, om han endast
haft att göra med ett isoleradt Polen. Men han visste väl,
att bakom Polen stod Habsburgska huset och hela den
katolska verlden1), han såg af Böhmens och Pfalz’ exempel,
hvilket öde som väntade ett protestantiskt land under katolskt
öfvervälde, han såg, att den katolska restaurationen redan beherskade
södra Tyskland och med stora steg närmade sig det norra,
han såg vidare, att Nederländerna hade fullt upp att göra för
att försvara sig mot Spanjorerna, och att från England och
Frankrike ingen hjelp var att vänta, och han visste ändtligen
allt för väl, hur osäker freden var med Danmark. Var det icke
under sådana förhållanden hans pligt att öka landets
försvarskraft och taga dess offervillighet i anspråk för ökade bördor?
Det var vid denna tid (1624) han mottog de första bestämda
anbuden att ingripa i det tyska kriget och äfven på vissa vilkor
förklarade sig dertill villig. Hr M. anser det visserligen
sjelfklart, att vid denna tid ingen fara hotade Sverige från
Tyskland, liksom han äfven i Gustaf Adolfs benägenhet att inblanda
sig i tyska kriget finner ett slående bevis derför, att han ej
ansåg faran från Polen synnerligen stor. Dessa påståenden visa
bäst, hur skeft och ofullständigt hr M. uppfattar hela den
politiska ställningen i Europa. Kriget i Polen och kriget i
Tyskland voro nämligen, som vi sett, i grunden ett och samma krig,
de voro liksom två konvergerande linier, hvilka till slut måste
sammanträffa. Om Gustaf Adolf stod segrande i Tyskland, så
var i och med detsamma Sigismund oskadlig, såsom ock de
följande tilldragelserna visade, och om den polske konungen
besegrades, så var detta ett slag, som träffade äfven Habsburgarne
och den katolska restaurationspolitiken. Hvad som gjorde det
polska kriget farligt för Sverige, var just det som samtidigt
försiggick i Tyskland, ty för den, som känner den katolska
reaktionens vidtomfattande och ihärdigt fullföljda planer, kan det ej
1) Frankrike får naturligtvis undantagas ; det intog genom sina
egendomliga politiska och religiösa förhållanden en särskild ställning.
H ist. Bibliotek. 1879. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
