Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
C. T. ODHNER.
10
som efter ali mensklig beräkning skulle ha, inträffat, om Gustaf
Adolf icke hade inblandat sig i det 30-åriga kriget, utan lemnat
sina trosförvandter åt deras öde. Det är redan sagdt, att det
katolska Tyskland genom kurfurstemötet i Regensburg blifvit
enigare och mäktigare än någonsin; det är klart, att, dä icke
ens Gustaf Adolfs framgångar kunde förmå katolikerna till större
eftergift åt protestanterna än 31/2 månaders uppskof med
exekutionen, så skulle dessförutan alla hänsyn blifvit satta å sido och
den katolska restaurationen hejdlöst fortsatt sitt segertåg genom
Tyskland under ledning af Jesuiterna och med stöd af
Jesuitvännen Tillys legioner Då man känner Ferdinand II:s och
Maximilians ståndpunkt, deras hemliga syften och uttalanden, sä
kan man ej betvifla, att, om de fått fortsätta sitt verk,
protestantismen blifvit lika grundligt och lika våldsamt utrotad i norra
som förut i södra Tyskland, först i de indragna andliga stiften,
derpå i de kalvinistiska staterna (Hessen-Cassel, Anhalt, Cleve,
Berg m. fl.) och slutligen äfven i de lutherska. Sachsen och
Brandenburg hade sannolikt fått den lönen för sin nesliga
efter-lätenhet, att de blifvit till sist uppätna. Det är ej lätt att se,
hvem eller hvad som skulle ha kunnat hindra den katolska
restaurationen att fortgå mot sitt mål. På någon sammanslutning
emellan de tyska protestanterna var ej att tänka; det lyckades
ej ens Gustaf Adolf i spetsen för en segerrik krigshär att
åstadkomma en sådan. Från Nederländerna var ingen hjelp att vänta;
tvärtom är det ovisst, huruvida republiken sjelf i längden
förmått värja sig mot den spansk-kejserliga öfvermakten, om ej
Gustaf Adolf skaffat densamma andrum genom sin diversion.
Hr M. antar visserligen, att Richelieu skulle ha tvungit kejsaren
till eftergifter åt protestanterna. Men han glömmer, att
Richelieu väl önskade försvaga kejsarmakten, men icke den katolska
kyrkan; det är derför sannolikt, att han snarare sökt i ligan
skapa en motvigt till kejsaren och för att draga ligan på sin
sida gerna lemnat protestanterna åt deras öde; dessutom var
Frankrikes militära makt pä den tiden jämförelsevis sä inskränkt,
att Richelieu utan Sveriges hjelp svårligen kunnat något uträtta
mot Spanien och Österrike. Från hvilken synpunkt man än ser
saken, finner man, att protestantismen i Tyskland utan Gustaf
Adolfs uppträdande varit förlorad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
