Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
GUSTAF II ADOLFS DELTAGANDE I TRETTIOÅRIGA KRIGET.
251
Men kunde icke ett sådant resultat ha varit för Sverige
skäligen likgiltigt, och hvarför skulle Sverige offra sina ringa
krafter för att hindra detsamma? Svaret härpå är lätt att finna
för hvarje klart och ädelt tänkande menniska. Följderna af
protestantismens undergång i Tyskland skulle ha på två olika
sätt inverkat förderfligt pä Sverige. Först och främst hade deraf
följt en tillbakagång i den tyska odlingen — ej blott en temporär,
sådan som 30-åriga kriget medförde, utan en permanent — och
dermed ock en tillbakagång i hela den menskliga odlingen; ty
protestantismens sak var tillika den menskliga bildningens sak,
af dess öde berodde, om menskligheten skulle ostörd fortgå
till allt större ljus och frihet eller för en tid kastas tillbaka i
Medeltidens mörker — den som det ringaste känner Jesuiternas
grundsatser, vet, att det var ingenting mer och ingenting
mindre de åsyftade. Huru en sådan tillbakagång skulle ha återverkat
på vårt land, äfven om den varit inskränkt till Tyskland, är lätt
att inse; med intet land stod Sverige på den tiden i lifligare
gemenskap, både materiell och andlig, än med det protestantiska
Tyskland. Men ännu kännbarare följder kunde deraf ha
uppstått för vårt land. Sedan katolicismen blifvit allrådande i
Tyskland, kan man, med kännedom om dess aggressiva tendenser på
den tiden, icke tänka sig, att de små protestantiska
grannländerna länge fått sitta i fred. Faran för Nederländerna af ett
kombineradt spanskt-kejserligt anfall är redan påpekad.
Danmark var i sitt dåvarande skick ur stånd att länge motstå en
påtryckning från Tyskland, och hvad slutligen Sverige beträffar,
så lider det väl intet tvifvel, att Sigismunds söner, hvilka
oaktadt Sveriges följande segrar ej kunde förmås att uppgifva sina
anspråk, skulle ha på fullt allvar förfäktat dem, om de haft emot
sig ett isoleradt Sverige och kunnat påräkna stöd af hela det
katolska Tyskland. Det kunde under sådana förhållanden lätt
ha inträffat, att Wallensteins planer på en kejserlig
Ostersjö-flotta gått i fullbordan, och att Sverige fått besanna Gustaf Adolfs
ord: »ingenstädes äre vi svagare än i Sverige, alldenstund vi
hafva vidlyftiga stränder och många hamnar, så att omöjligt är
allt så sköta att icke fienden fotfäste fatta skulle»1). Hr M.
menar (s. 56), att Sverige »skyddades» mot Tyskland å ena sidan
’) Kon. till kansleren d. 5 mars 1629: Gnst. Adolfs skrifter, ss. 533—4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
