Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 NÅGRA KRITISKA ANMÄRKNINGAR RÖRANDE SLAGET VID LÜTZEN. 281
har någon annan auktoritet att stödja sig på. Jämför min utförliga
utredning af denna fråga i anf. afh. s. 6 ff.
i. Pagen Leubelfing, som följt något efter konungen och sett honom
falla, red fram etc. etc. Här följer den bekanta berättelsen om pågen
Leubeliings försök att rädda konungen samt dennes sista ögonblick
och död, hufvudsakligen på grund af Leubelfing d. ä:s relation, men
med ett och annat tillägg ur annan källa. För min del är jag böjd
att anse den Leubelfingska. relationen autentisk; den är skrifven i en
enkel, trohjertad ton, som inger förtroende, och dertill kommer, hvad
jag redan förut påpekat *), att pågens uppträdande, oberoende af fadrens
berättelse, omtalas äfven i Swed. Intelligencer och i Mem. de Richelieu,
om än annorlunda framstäldt. Men om jag sålunda är benägen att
anse relationen äkta, så måste jag dock fasthålla mina betänkligheter
vid att erkänna densamma såsom en fullgod historisk källa. Ty först ocli
främst är och förblir det högst besynnerligt, att en person, som spelat en
sådan roll i den store konungens dödsstund, som sjelf icke var en
simpel lifknekt, utan en adlig page af ansedd slägt, som forslats från
slagfältet i konungens hofmarskalks vagn och som lefvat 9 dagar efter
tilldragelsen, icke ens till namnet blifvit bekant för dem som stodo
konungen närmast, för hans svenska och tyska omgifning — ty hvarken
de svenska eller de tyska2) källorna nämna honom, utan endast de på
obekant sätt tillkomna berättelserna i Swed. Intelligencer och Mem. de
Richelieu. Hur är det möjligt, att män, som med sådant intresse
efterforskade alla omständigheter vid konungens fall, icke skulle ha
erfarit något om denna märkliga episod, ehuru den måste ha blifvit
bekant för konungens hofmarskalk och flere andra? Och om man än
kan sätta sig öfver dessa betänkligheter med afseende på äktheten af den
Leubelfingska relationen, så lär man i hvarje fall aldrig kunna komma
längre än att anse densamma sann i sina hufvuddrag ; att deremot, såsom
hr À. gjort, följa densamma i alla dess detaljer, torde ej kunna af den
historiska kritiken gillas. Ty först må man ej glömma, att den
Leubelfingska relationen, sådan den nu föreligger, passerat genom tre
personer, näml. (len unge Leubelfing, von Khär, som framförde helsningen
från honom, och Leubelfing d. ä., som uppsatte relationen — huru en
berättelse i detaljerna modifieras under en sådan vandring, är väl bekant.
Dertill kommer, att de båda andra berättelserna om tilldragelsen, i Swed.
Intelligencer och Mem. de Richelieu, i detaljerna alldeles icke
öfverensstämma med den Leubelfingska relationen. Så t. ex. omtala Mem. de
Richelieu konungen såsom i det närmaste medvetslös, när L. fann honom på
marken, och veta ej af hans bekanta yttrande till de kejserlige ryttarne;
deremot låta de pågen säga till dessa, att det var en sårad officer, medan enligt
*) Se anf. afh. s. 11. Det är sålunda ett misstag af hr A., då han i sin
afh. s. 34 påstår, att jag anser den Leubelfingska relationen såsom enda källan för
ifrågavarande berättelse.
2) Dock med undantag af hans grafskrift i Wenzelkyrkan i Naumburg (se
Hist. Bibi. för 1877 s. 513 -14) — här kallas han konungens »treuer Aufwärter»
och omtalas hans sår, men inga andra omständigheter nämnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
