Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
STIiÖDDA MEDELANDEN. II.
24
Leubelfingska rel. hvarken konungen eller pågen svarat ryttarne. Swed.
Intelligencer låter konungen ännu ha så mycket kraft i behåll, att L.
hört honom svara ryttarne på deras fråga: »jag är konungen af Sverige,
som med mitt blod beseglar tyska folkets religion och frihet», samt
derpå säga: »ack min arma drottning», hvarefter han befallt sin själ
i Guds hand; enligt deri Leubelfingska rel. har konungen först efter
banesåret utropat, att han varit konung af Sverige. Slutligen omtalar
Swed. Intelligencer icke något aktivt uppträdande å L:s sida, utan
framställer saken så, att han svårt sårad overksam bevitnat konungens
sista stunder. Häraf ser man, att berättelserna i Swed. Intell. och
Mem. de Richelieu betydligt afvika från Leubelfingska rel. och att de,
särdeles den förra, endast så till vida gifva stöd åt den samma, att de
intyga, det L. verkligen varit närvarande i konungens sista stunder
samt sett honom mottaga banesåret. Derhän skulle jag också, på
grund af hvad som nu är anfördt, vilja reducera betydelsen af den
Leubelfingska episoden, och jag återkommer sålunda till hvad jag förut
yttrat i Histor. Bibi. f. 1877 s. 12, men tillägger, att jag anser
öfvervägande skäl tala för den mening, att det verkligen var pågen
Leubelfing (och ej, såsom andra uppgifva, Truchsess eller en lifknekt)
som befann sig i konungens närhet under hans sista stunder)1).
Hr A. beskrifver med många detaljer, huruledes de kejserlige
ryttarne efter konungens död plundrade hans lik och vid Svenskarnes
annalkande ytterligare misshandlade detsamma. Denna beskrifning
är till största delen gjord på fri hand — klädespersedlarnes
beskaffenhet ger väl någon ledning, men det mesta är endast sannolikheter,
och i åtskilliga detaljer kan det tänkas ha gått till annorlunda, än hr
A. skildrar tilldragelsen. Detta är ännu mer förhållandet med
hvad hr A. meddelar rörande konungens banemän; men härvidlag
utgifver han det sjelf icke för annat än sannolikhetsberäkning. Att det
var mot Piccolominis (och Götz’, icke Holcks) ryttare, som konungen
stupade, det anser jag liksom hr A. (ehuru på andra grunder)
mycket sannolikt; men hvad beträffar platsen, der han föll, så följer af
hvad jag ofvan (s. 17) anfört, att det icke kan ha skett, såsom hr A.
antar, »framför innersta delen af fiendens högra flygel», utan snarare
framför innersta delen af dess venstra flygel. Man har ock en bestämd
uppgift derom i en god källa, i Halleni bref: »man begynte strax att
söka på den ort, der H. K. M. fienden senaste gången med
Små-ländingarne chargerade, och är H. K. M. der på marken död funnen
vorden» etc. Då detta är den enda någorlunda tillförlitliga uppgift,
som förekommer i källorna, så torde den tills vidare böra gälla.
Härmed har jag slutat min granskning af hr A:s afhandling.
Den torde synas en och annan väl negativ till sitt resultat. Den är
Jag begagnar äfven tillfället att beriktiga ett uttryck på samma ställe; der
står: med anspråk på sannolikhet, bör vara: med anspråk på visshet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
