Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
VICTOIi GRANLUND.
80
gång fråga om huruvida ej Sverige skulle förklara Holland
krig, eller åtminstone — hvilket vore ungefär detsamma —
lägga heslag på alla holländska skepp i svenska hamnar och i
Östersjön, samt derjemte begära qvarstad på alla i engelska
och franska hamnar befintliga holländska fartyg. Den 16
October 1663 nedsattes inom rådet en kommittée, bestående af
riksråden Bengt Skytte, Gust. Posse, Knut Kurck och Jöran
Fleming, med residenterne Apelbom och Coyet såsom
adjungerade ledamöter, för att föreslå åtgärder mot Holländarne.
Men ingenting blef afgjordt. Man ansåg sig ej kunna våga att
börja krig, förrän riksdagen sammanträdt. De som förordade
de allvarsammaste åtgärderna voro rikscancelleren M. G. De la
Gardie och Isr. Lagerfelt. Den förre anmärkte att ’om de
(Holländarne) märka vår foiblesse, och att vi intet vilja med
allvar ressentera, så är det actum de nostra salute, och lära de
småningom plocka oss, så att commercierne gå entelig till intet!
Man borde emellertid göra måttet fullt och sedan slå till.
England erbjöde Sverige allians, och vore det derföre tid att
vakna upp efter Holländarne gjorde Sverige den ena torten
efter den andra, hvilket vore »insupportabelt för K. M:t att
längre tåla»’Emellertid stannade det vid blotta tanken, och
man nöjde sig med att söka utverka någon penningeersättning
åt kompaniet. Men för att lyckas härmed måste man
underkasta sig ett långt och vanskligt diplomatiskt fälttåg emot
den makt, som vid denna tid var känd såsom den oefterrättligaste
af alla Europas stater i sina förhållanden till utlandet. Det
skulle blifva alltför tröttande för läsaren att i detalj följa de
långa och ledsamma förhandlingar, som nu följde mellan Sverige
å ena och Generalstaterne å den andra sidan, utan att dessa
ändock ledde till något slut, förrän i sammanhang med en stor
allmän fredstraktat, sex år efter deras början, och vi skola
derföre här återgifva blott det vigtigaste eller mest betecknande.
Att förmå Generalstaterne att medgifva rättmätigheten af
Sveriges eller svenska Guineakompaniets fordringar på
ersättning var temligen lätt. Yäl påstod Westindiska kompaniet att
det dels förut haft faktorier (»logies») på en eller annan af de
platser, der Svenskarne sedan slagit sig ned, och derföre hade
’) Rådsprot. d. 16 Oct. (Arv. Gustafssons prot.), 4 o. 6 Nov. 1663 (Francs
prot.), samt d. 16 Sept 1664 (Arv. G:sons prot.) 2: 300.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
