Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
VICTOR GRANLUND. ,
84
fiskerat lasten, hvilken dessutom skulle vara förbruten, säsom
tillhörande utländingar, ej svenskar, ehuru under svensk flagga (!);
äfvensom att förre direktörerne i kompaniet ingått svikligt aftal
med Wolters enka för att bedraga kronan. Ett annat skäl var
endast värdigt en sådan advokat som Heerdhielm, nemligen att den
af direktörerne till enkan W. utstälda vexel skulle vara ogiltig,
derför att blott två direktörer underskrifvit den. Alla de af
arfvingarne anförda bilagorna, således hela deras bevisning,
lemnade Heerdhielm obesvarad, påstående att de icke hörde till
sjelfva frågan. De kongl, bref och andra handlingar, hvartill
hänvisats, förklarade H. icke bevisa någonting, emedan K. M:t
och kollegierna förut ej skulle varit grundeligen i saken
informerade, och vore de alla genom K. M:ts befallning till hofrätten
att undersöka målet »suspenderade». Om några kongl, bref
utgått under konungens minderårighet, så borde de »reclameras»,
emedan de pä svikligt sätt erhållits. H. rörde också ihop hvad
som skett af Svenskar och Danskar i Guinea, såsom om Schmidts
försäljning af Cabo Corso. Och när hofrätten gjorde honom en
besvärlig fråga, svarade han med en spetsfundig motfråga till
Louis Wolters, för att undslippa svaret. Att uti traktaten
influtit något om ersättning för »Christinas» last, hade skett
»acei-dentaliter», sade han, men bevisade ingenting för W. När W.
åberopade Silfvercrona såsom vitne, så ville H. jäfva honom med
påståendet att S. varit W:s fullmäktig, och att det ej vore
»anständigt för Silfvercrona att förklara någon tractat, så höge
potentater emellan». Vi hafva anfört detta, för att visa huru, till
blygd för ifrågavarande tid, en den offentliga rättens målsman
kunde försöka vränga rättvisan. Men det märkligaste härvid är,
att ehuru H:s yrkanden voro uppenbarligen orättfärdiga, och han
endast rörde sig med obevista och obevisliga beskyllningar saint
advokatoriska konstgrepp, kongl, hofrätten likväl stannade i det
beslut, att som hofrätten fann »fundamentet» till Wolterska
arfvingarne s pretensioner »temligen ostadigt», och emedan i
traktaten »Woltrarne ej voro nämnde, eller en viss summa dem tillagd,
så understöd sig ej Hofrätten öfver saken någon förklaring
göra, eller sig dermed befatta»Arfvingarne vädjade till K.
M:t och svarade i en vidlyftig och långtrådig, men oemotsägligen
’) Svea Hof-Rätts prot. d. 3 Julii 1696.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
