Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hvilka dessa varit, synes ej omöjligt att gissa. Erik XIV:s
uppförande vid denna tidepunkt förtjänar all uppmärksamhet.
Får man döma efter hans ord, var han freden helt benägen.
Till och med det korta stillestånd han erhållit kallar han, som
väntat sig allt ondt af danskarnes afundsjuka [1], och som befallt
sina i Augusti till Fredrik II afskickade sändebud att kunskapa,
om denne vore stadd i rustning [2], för en god fred [3]. Dömer
man åter efter hans handlingar, blir resultatet ett annat. På
samma gång, som han i Köpenhamn lät underhandla om enighet
och vänskap, gjorde han ett försök att tillintetgöra det danska
inflytandet i Livland. Sändebud affärdades nämligen i Sept. till
hertig Magnus med uppmaning att gifva sig under Sveriges
skydd. Erik ville då garantera honom hans besittningar under
hans lifstid. Vid hans död borde de däremot tillfalla Sverige,
och hertigen därpå utfärda sin förskrifning. Såsom ersättning
skulle sändebuden gifva honom en skänk af 40,000 daler [4].
Förslaget afböjdes väl höfligt af Magnus, men retade danskarne
pä det häftigaste. Att Erik sedermera under hösten intog Padis,
på hvilket Magnus hade rättmätiga anspråk, och med Sveriges
vapen förenade Danmarks och Norges, var ej egnadt att förbättra
denna sinnesstämning.
Ställningen var för Sverige så mycket mera oroväckande,
som det genom sitt uppträdande i Livland råkat in uti
vidtutseende förhållanden till Polen och Ryssland och dessutom detta
år i hansestäderna förskaffat sig en ovän.
Tvisten med dessa hade sin grund i stridiga handelsintressen,
till en del förorsakade genom Sveriges nya besittningar på
andra sidan Östersjön. Vid Eriks kröning hade städerna begärt
stadfästelse på sina privilegier, men saken hade blifvit
uppskjuten. Den 29 Aug. 1561 skref konungen från Elfsborg till de
sända ombuden, att rikets ständer därom måste höras. Allt
måste därföre anstå, tills han kom hem ifrån England [5]. Detta
svar var icke så gynsamt, men får man tro hansestädernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
