Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare påståenden, erhöllo de ett löfte att få sin önskan uppfylld [1].
Huru smärtsamt måste de då icke känna sig berörda af Erik
XIV:s omtalda förbindelse till innevånarne i Reval, och huru
oväntadt måste icke det förslag till företrädesrättigheter förefalla,
som konungen på vintern tillskickade dem! Endast Lybeck, Danzig,
Stralsund och Hamburg skulle blifva delaktiga af de friheter, som
medgåfvos. Och huru inskränkte voro icke dessa! Om städerna
skulle fritt få handla i Stockholm, Kalmar, Åbo, Söderköping
och Nyköping, så fordrade Erik för sina undersåtar samma rätt
hos dem. De skulle därjämte låta honom fritt få värfva och
låna penningar samt i hvarje stad hålla ett faktori. Till råga
på allt förbjöds fullkomligt skeppsfarten på Ryssland. Städerna
skulle i stället segla på Reval och Viborg [2] Konungen hade
sårat Hansans djupaste intressen vid samma tid, som han intog
en djärft utmanande hållning mot Danmark.
Vid en hastig blick på det följande årets, 1562 års historia
intages man likväl af förhoppningar att se alla tvistepunkter
lyckligen bilagda. Man håller ju så många fredsmöten, och man
underhandlar snart sagdt från årets början till dess slut. Skada
blott, att det visar sig vid närmare granskning, att dessa
fredsmöten i allmänhet mera röja grällystnad än försonlighet, mera
tyckas afse att på motståndaren vältra skulden för ett möjligen
inträffande fredsbrott än att vinna ett resultat. Ömsesidiga
klagomål och fordringar, från hvilka ingen ville vika, äro deras
utmärkande drag.
Redan i Januari finna vi de svenska sändebuden Sten Erikson
(Lejonhufvud), Bengt Grylta och Lars Knutson i Köpenhamn
såsom underhandlare. Det bådade icke godt för det lyckliga
utförandet af deras uppdrag, att danskarne vid öfverlemnandet
af kredensbrefvet funno detta besegladt med Eriks nya
vapen, i hvilket Danmarks och Norges fått sin plats [3]. Man
gick emellertid till verket. Förbundet i Brömsebro skulle ej
enligt den fred, som afslutats föregående höst, anses upphäfdt
utan tvärtom bekräftas, sedan dess brister blifvit afhjälpta [4].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
