Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till andra utvägar, icke låtande oss med sådana förhalningar
tränga från vår fördel». Om danskarnes afsigter måtte han
ansett sig fått visshet, ty i sitt nyssnämda bref befaller han sina
sändebud ej längre dröja, om de intet kunde uträtta, utan vända
åter, »dock så att I intet annat låter eder märka, än att det
gamla förbundet behagar eder, betackande dem for deras
välvillighet» [1]. Uppriktighet var aldrig Eriks starka sida. När
denna uppmaning skrefs, hade redan en af sändebuden, Dionysius
Beurreus, kommit till baka. Han hade återvändt för att
inhämta närmare instruktioner af konungen om 3 kronor. Han
kom aldrig igen till Danmark, och om de kvarvarande verkligen
uträttat någonting för freden, så omintetgjordes likväl alltsammans
genom deras plötsliga återkallande, troligen i början af
Nov. [2]. Det oaktadt utropade Erik freden med stor ståt d. 26
Nov., tydligen för att i händelse af krig framstå såsom den
oskyldige [3].
Nu börjar Fredrik II tala om omöjligheten att bibehålla
vänskapen till Sverige [4], och denna åsigt uppmuntras hos honom
af Sigismund August i Polen. Denne fruktade det värsta af
Eriks eröfringslystnad och af hans försök att närma sig Polens
gamla arffiende Ryssland. I Sept. infunno sig polska sändebud
hos Fredrik II i Segeberg [5], i Okt. voro danska i Vilna.
Sigismund August sökte ett förbund, men hans egennyttiga afsigter
stucko starkt fram. Han förklarade uttryckligen, att han kunde
fördraga, »wann der Schwede die Livländer wider den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
