Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
indelning, och det är att förutse, att en framtida forskning i många tillfällen
skall finna sig nödsakad att vidtaga ännu vidare gående omordningar,
särskildt hvad beträffar krönikorna från den senare medeltiden och
det sextonde århundradet. Emellertid är detta en olägenhet, som
knappast kan undvikas vid dylika editioner, men deras användbarhet
förblifver i alla fall oförminskad, så vida utgifvarne omsorgsfullt
redogjort för de olika handskrifterna och deras läsarter, hvarigenom andre
forskare med bestämdhet kunna skönja, hvarifrån hvarje särskild
uppgift är tagen, en fordran, som i fråga om excerpter o. dyl. ur så
beskaffade editioner som den ryska krönikesamlingen är af synnerlig
vigt och måste fasthållas såsom ett oundgängligt vilkor, i händelse deras
begagnande skall medföra vederbörlig nytta för den historiska
forskningen. I detta hänseende torde åtminstone emot Arkeografiska
kommissionens senare editioner, som utförts under ledning af den bekante
paleografen Bytjkov (de första banden äro utgifna af Berednikov,
hvars förfarande varit utsatt för en skarp kritik) få berättigade
anmärkningar kunna göras. Kommissionen har öfver allt begagnat det
nu brukliga ryska alfabetet i stället för det äldre s. k. slavonska,
hvilket förfarande knappast kan anses mera våldsamt än t. ex. att
använda de nuvarande latinska typerna vid utgifningen af vesterländska
medeltidshandskrifter. Alla förkortningar hafva blifvit upplösta,
skiljetecken insatta och till en del ortografien systematiserad. I detta
sista afseende rätta sig likväl de sista upplagorna trognare efter
handskrifterna, och man tyckes äfven i Ryssland hafva öfvergifvit principen
att »normalisera«, som, hvad medeltidshandskrifter angår, alltid leder
till stora olägenheter, så snart det icke är fråga endast om editioner
till bruk för nybegynnare i det språk, hvarpå originalet är affattadt.
Handskriftbeskrifningarna förtydligas genom ett stort antal af
facsimilen och miniaturafbildningar, vackra och väl utförda.
I historiskt afseende indelar kommissionen de ryska krönikorna i
fyra grupper: 1) de sydryska, 2) de nordiska, 3) de östryska, 4) de
sibiriska m. fl. Till de båda första afdelningarna höra de äldsta
qvarlefvorna af den inhemska annalistiken, hvilka i språk och
framställningssätt skilja sig från de yngre (eller »moskovitiska») ; den första
gruppen, som omfattar sydvestra Rysslands, Kijevs och andra
furstendömens annaler, afslutas med den mongoliska invasionen och
Vest-Rysslands eröfring af litaverna i trettonde och fjortonde århundradena,
den andra gruppen åter, till hvilken höra de Novgorodska och
delvis de Pskovska annalerna, afslutas med Novgorods förening med det
moskovitiska väldet i det femtonde århundradet. Östryska kallas de
krönikor, som sysselsätta sig först med Östra Rysslands
delfurstendömen och sedermera med den moskovitiska staten; bevarade i en
mängd handskrifter, utgöra de, så att säga, kärnan af den inhemska
historieskrifningen och omfatta en tidrymd ända från det fjortonde
till det adertonde århundradet. Med de vestryska förstås Vest- och
Lill-Rysslands annaler under Litavens och Polens välde, från det
fjortonde till det sextonde århundradet. Dessa, som redan föreligga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
