Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
JÖRG ENSEN : DEN NORDISKE KIRKES GRUNDLÆGGELSE.
XI
femton vintrar. Om ordet fulla fasthålles, så kan Sighvat icke hafva
inräknat Olafs sista vinter, från hösten 1029 till den 29 Juli 1030,
då den ju icke blef full. Både Sighvat, Are och Snorre tillägga
således i grunden öfverensstämmande Olaf 16 år såsom konung, från
hans ankomst till Norge till hans fall vid Stiklastad. Han måste
således hafva kommit till Norge i början af vintern 1014, men icke
samma tid 1015, såsom Munch och förf. vilja. Slutligen äro de bästa
källorna ense om att tillägga Håkon Eriksson och Erik Jarl
tillsammans 14 år, hvilket följaktligen leder till året 1000 för Olaf
Tryggva-sons fall och gifver oss hösten 995 eller våren 996 för hans ankomst
till Norge.
Men med förf:s tidräkning faller äfven den sista grundvalen för
hans åsigt om ett sammanhang mellan Olaf Tryggvasons fall och
danamordet d. 13 Nov. 1002. Han säger nämligen: »Med Olafs fall hade
också ett mägtigt skyddsvärn för England dukat under; numera
syntes intet kunna hindra Sven från att med ali sin kraft kasta sig
öfver Ethelreds rike, som alltså stod vid randen af en fullständig
upplösning. Det är fruktan för en sådan händelse, som allena kan
förklara den blodiga plan, som den rådville kungen uppgjorde och bragte
till utförande nio veckor efter Svolderslaget». Äfven om man ville
godkänna förf:s kronologi, synes denna kombination mer än
betänklig. Om Olaf Tryggvason verkligen varit ett mägtigt skyddsvärn för
England, så hade väl fruktan för den segerrike danakonungens hämd
snarast bort förmå Ethelred att afstå från möjligen hysta mordplaner,
lika visst som t. ex. preussarnes segrar vid Wörth och Sedan
förmådde österrikarne att sticka det till hälften dragna svärdet åter i
skidan. Danamordet var en vansinnig gerning, och det torde
följaktligen vara lönlös möda att söka förklara detsamma genom politiska
kombinationer.
Af forno har man enligt både svensk och norsk-isländsk tradition
hållit före, att den Sigfrid, hvilken döpte Olof Skötkonung,
förkunnade kristendomen i Värend samt grundlade Vexiö stift och
domkyrka, varit alldeles samma person som den Sigurd (Sigward) eller
Jon (Johannes), hvilken från England följde med Olaf Tryggvason
till Norge. På grund af ett bref från erkebiskop Brun, skrifvet år
1008 till den tyska kon. Henrik, och först tillgodogjordt af
Giese-brecht, har man på senare tiden bestridt Sigfrids identitet med den
engelsk-norske Sigurd och i stället antagit, att Sigfrid skulle hafva
åtföljt Brun till Ryssland och derifrån hafva begifvit sig öfver till
Sverige. Denna åsigt uttalas både i tredje delen af Script. Per. Suec.
och i Hildebrands bekanta arbete, Svenska folket under Hednatiden.
Förf. uppträder emellertid till försvar för den gamla nordiska
traditionen om Sigfrid. Först och främst nämnes icke dennes namn i det
ifrågavarande brefvet. Vidare har detta i åtskilliga stycken blifvit
oriktigt tolkadt; bland annat, när det om den af Brun från Ryssland
till Sverige sände biskopen säges, att han döpt ipsum seniovem
Suigi-orum, så har man öfversatt detta med svearnes konung. Men den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
